Antiken · ca 400–200 f.Kr.
Cynism
Förkasta samhällets konventioner, ägodelar och status och lev enkelt i enlighet med naturen. Cynikerna provocerade med sitt levnadssätt och blev förebilder för stoikerna.
I Korinth, någon gång på 330-talet f.Kr., ligger en gammal man och solar sig. Enligt en berömd anekdot kommer Alexander den store förbi och erbjuder honom vad han vill. Mannen ber kungen flytta sig, eftersom han står i vägen för solen.
Mannen var Diogenes från Sinope. Han ägde en mantel, en stav och en påse och sov i en stor lerkruka. Historien är troligen uppdiktad, men den säger vad cynismen gick ut på. Hur lite behöver en människa för att vara fri?
Bakgrund
Cynismen växer fram i skuggan av Sokrates. Han hade gått barfota, struntat i pengar och hävdat att det enda som betyder något är själens tillstånd. Antisthenes, en av hans följeslagare, tog fasta på just den sidan: dygden räcker för lycka, och den kräver bara sokratisk styrka.
Diogenes kom till Aten som landsflyktig från Sinope vid Svarta havet, där han eller hans far ska ha anklagats för att förfalska mynt. Han gjorde anklagelsen till sitt program. Att prägla om myntet kom att betyda att göra samhällets gängse värden ogiltiga. Namnet cyniker kommer av det grekiska ordet för hund. Det var ett skällsord som Diogenes tog till sig: hunden lever utan skam, känner igen vän och fiende och nöjer sig med det den får.
Cynikerna grundade aldrig någon skola med lokaler och läroplan. De hade ett levnadssätt och lärde ut det genom att leva det offentligt.
Grundtankar
Lev i enlighet med naturen
Djur behöver varken hus, kockar eller ämbeten och klarar sig bra. Människans naturliga behov är få och lätta att tillgodose. Diogenes ska ha slängt sin bägare när han såg ett barn dricka ur händerna. Allt utöver det nödvändiga är tillägg som samhället har vant oss vid.
Sederna är falskt mynt
Rikedom, rykte, börd och god ton har inget värde i sig. De är konventioner som människor har präglat och som går att ta ur omlopp. Cynikerna visade det genom att bryta mot dem inför publik. Diogenes åt på torget, vilket var opassande, och gick enligt anekdoterna mycket längre än så.
Den som inget behöver är fri
Målet är självtillräcklighet. Den som inte äger något kan inte bli rånad, och den som inte bryr sig om sitt anseende kan inte bli förödmjukad. Krates föddes rik i Thebe och skänkte bort sin förmögenhet. Friheten ligger i att inte ha något som andra kan ta ifrån en.
Dygd kräver träning
Insikt räcker inte. Kroppen och viljan måste härdas genom övning, på samma sätt som en idrottsman tränar. Diogenes ska ha rullat sig i het sand om sommaren och omfamnat snötäckta statyer om vintern. Den som har övat sig i att tåla hunger och hån står stadigt när olyckan kommer.
Säg sanningen rakt ut
Cynikern talar fritt till alla, också till de mäktiga. Fräckheten är en metod: skämtet och chocken får åhöraren att se sina vanor utifrån. På frågan var han hörde hemma ska Diogenes ha svarat att han var världsmedborgare. Han tillhörde ingen stad och var därför skyldig ingen stad lydnad.
Utveckling
- ca 400–320 f.Kr.
Hundarna i Aten
Antisthenes undervisar efter Sokrates död. Diogenes gör levnadssättet till ett skådespel och blir en legend redan i livet.
- ca 330–250 f.Kr.
Krates och Hipparchia
Krates ger cynismen ett vänligare ansikte. Hipparchia lämnar ett rikt hem för att dela hans liv och diskuterar offentligt med män. Krates elev Zenon grundar stoicismen.
- 0–400-talet e.Kr.
Tiggarfilosofer i romarriket
Cyniker i mantel och med stav blir en vanlig syn i städerna. Stoiker som Epiktetos hyllar idealet, och satirikern Lukianos hånar dem som bara bär kostymen.
Invändningar
Cynikern lever på andras arbete
Diogenes tiggde sitt bröd av den stad han föraktade. Om alla levde som han skulle ingen baka det. Cynikerna svarade att de bara tog det som blev över och att de gav något i gengäld, nämligen sanningen. Men invändningen visar att livsformen förutsätter det samhälle den förkastar.
Också förakt kan vara fåfänga
En anekdot låter Sokrates säga till Antisthenes, som bar sin trasiga mantel med hålen utåt, att han ser fåfängan lysa igenom dem. Platon ska ha sagt något liknande om Diogenes stolthet. Den som gör sin fattigdom till föreställning söker fortfarande publik.
Människan är ingen hund
Aristoteles hävdade att människan av naturen är en varelse som lever i stadsstat, med språk, lagar och vänskap. Då är sederna inget påhäng utan en del av vår natur. Stoikerna tog över cynikernas ideal men behöll plikterna mot familj och stat, och de tonade ned skamlösheten.
Arvet
Den viktigaste arvtagaren var stoicismen, och det är den linje kartan visar. Zenon från Kition började som elev till Krates. Han behöll tanken att dygden räcker och att yttre ting är oviktiga, men han byggde ett helt system kring den och gjorde läran möjlig att leva efter för en romersk senator.
Bilden av den fattige vandraren som talar sanning inför makten gick vidare till de kristna asketerna, och likheterna mellan cyniska vandrarpredikanter och de tidiga kristna har diskuterats länge. Michel Foucault ägnade sina sista föreläsningar 1984 åt cynikernas frispråkighet.
I dag känns hållningen igen hos dem som väljer bort ägodelar för att få mer frihet, och i satiren, som fortfarande använder skämtet för att säga det som inte får sägas.
Vanliga missförstånd
- ”En cyniker tror det värsta om alla.”
- Den moderna betydelsen är nästan omvänd. De antika cynikerna trodde starkt på dygden och ansåg att alla kan nå den. Det de misstrodde var konventionerna.
- ”Diogenes bodde i en tunna.”
- Trätunnor användes inte i Grekland vid den tiden. Källorna talar om en pithos, en stor förvaringskruka av lera, vid en helgedom i Aten.
- ”Anekdoterna berättar vad som hände.”
- Nästan allt vi vet kommer från Diogenes Laertios, som skrev omkring femhundra år senare och samlade vandringshistorier. De visar hur cynismen uppfattades, inte säkert vad Diogenes gjorde.
- ”Cynikerna hade ingen lära.”
- De skrev lite och teoretiserade ogärna, men bakom uppträdandet fanns en sammanhängande etik: dygden räcker, naturen är måttstocken och friheten vinns genom övning.
Att läsa
- Berömda filosofers liv, bok 6Diogenes Laertios · 200-talet e.Kr.
Huvudkällan. En samling repliker och historier om Antisthenes, Diogenes, Krates och Hipparchia. Underhållande och opålitlig.
- Samtal, bok 3, kapitel 22: Om cynismenEpiktetos · tidigt 100-tal e.Kr.
En stoikers bild av den sanne cynikern som ett sändebud till mänskligheten, och en varning till dem som bara vill ha manteln.
- Brev och tal om cynikernaDion Chrysostomos · ca 100 e.Kr.
Flera tal där Diogenes framträder som huvudperson, bland annat mötet med Alexander.
Släktskap
Vart sedan
- Förs vidare avStoicism
Stoicismens grundare Zenon var elev till cynikern Krates och behöll tanken att dygden räcker för ett gott liv.