Medeltiden · 1000–1300-talet
Skolastik
Systematiskt förnuftsarbete inom den kristna tron, med Aristoteles som verktyg. Tro och förnuft kan inte motsäga varandra, eftersom båda kommer från Gud.
I en hörsal i Paris på 1250-talet reser sig en magister och ställer en fråga: finns Gud? Han räknar först upp skälen för att svaret är nej. Sedan citerar han en auktoritet som säger ja. Därefter ger han sitt eget svar, och till sist bemöter han invändningarna en efter en. Studenterna antecknar.
Magistern är dominikanbrodern Thomas från Aquino i Syditalien. Formen han använder kallas quaestio och är skolastikens arbetssätt. Den bygger på en övertygelse som inte var självklar: att man kommer närmare sanningen genom att ge motståndaren ordet först. Hur långt räcker förnuftet i trons frågor?
Bakgrund
Efter Västroms fall överlevde lärdomen i klostren. Man hade Bibeln, kyrkofäderna och en liten del av Aristoteles logik i Boethius översättning. Den filosofiska ramen kom från Augustinus och hans kristna platonism. På 1000-talet började städerna växa, och vid katedralerna uppstod skolor där lärare tävlade om elever.
Två saker förändrade läget. Den första var en metod. Petrus Abelard ställde på 1120-talet samman 158 frågor där kyrkofäderna säger emot varandra och lät läsaren själv söka lösningen. Den andra var nya texter. Från mitten av 1100-talet översattes Aristoteles samlade verk till latin, först från arabiska i Toledo, och med dem kom Avicennas och Averroes kommentarer.
Här fanns plötsligt en fullständig förklaring av naturen, själen och det goda livet, skriven av en hedning och utan hänvisning till uppenbarelsen. Kyrkan förbjöd först föreläsningar över Aristoteles naturfilosofi i Paris. Omkring 1255 var samma böcker obligatorisk läsning. Universiteten, som just hade bildats, blev platsen där mötet arbetades igenom.
Grundtankar
Tron söker förstånd
Anselm av Canterbury ville förstå det han redan trodde. Han formulerade ett bevis som bara bygger på begreppet Gud: det över vilket inget större kan tänkas. Om något sådant bara fanns i tanken kunde man tänka sig något större, nämligen att det också fanns i verkligheten. Alltså måste det finnas. Beviset har diskuterats i nio hundra år.
Två vägar till samma sanning
Thomas skiljer mellan det förnuftet kan nå av egen kraft och det som bara uppenbarelsen ger. Att Gud finns går att bevisa. Att Gud är treenig måste tros. Eftersom båda slagen av sanning kommer från Gud kan de inte säga emot varandra. Om ett filosofiskt argument tycks strida mot tron innehåller det ett fel som går att hitta.
Från världen till Gud
Thomas underkänner Anselms bevis och går i stället från erfarenheten. Han ger fem vägar. Den första: allt som rör sig sätts i rörelse av något annat, och kedjan kan inte fortsätta utan slut. Det måste finnas en första rörare. De övriga går på liknande sätt från orsak, från det som kunde ha låtit bli att finnas, från grader av fullkomlighet och från naturens ändamålsenlighet.
Nåden fullkomnar naturen
Augustinus hade betonat hur syndafallet har skadat människan. Thomas hävdar med Aristoteles att naturen i grunden är god och begriplig. Människan kan med förnuftet inse vad som är rätt, och det kallar han den naturliga lagen. Den första regeln lyder att man ska göra det goda och undvika det onda. Nåden upphäver inte detta. Den bygger vidare på det.
Om Gud talar vi i liknelser
När vi säger att Gud är god betyder ordet inte detsamma som om en människa, men inte heller något helt annat. Thomas kallar det analogi. Hans kritiker Duns Scotus invände att bevisen då inte håller, och att ordet vara måste betyda samma sak om Gud och om skapelsen. Sådana tvister, förda med ytterlig skärpa, var skolastikens vardag.
Utveckling
- ca 1050–1150
Katedralskolornas tid
Anselm formulerar sitt gudsbevis. Abelard och hans motståndare strider om allmänbegreppen och om metoden. Petrus Lombardus Sentenser blir teologins lärobok.
- ca 1200–1280
Högskolastiken
Universiteten och tiggarordnarna växer fram. Dominikanerna Albertus Magnus och Thomas tar upp Aristoteles, och franciskanen Bonaventura håller fast vid Augustinus.
- 1277–1350
Efter fördömandet
Biskopen av Paris fördömer 219 teser, några av dem Thomas egna. Duns Scotus och sedan Ockham betonar Guds frihet och den enskilda tingens verklighet.
- 1500–1600-talet
Den andra skolastiken
I Salamanca tillämpar Francisco de Vitoria och Francisco Suárez naturrätten på erövringen av Amerika och lägger grunder för folkrätten.
Invändningar
En sak är sann i filosofin, en annan i tron
Några magistrar i Paris, bland dem Siger av Brabant, följde Averroes läsning av Aristoteles också när den ledde till att världen är evig och att alla människor delar ett enda intellekt. De anklagades för att lära en dubbel sanning. Thomas skrev mot dem, och fördömandet 1277 gick längre än han. Följden blev en ökad misstro mot filosofins förmåga att nå Gud.
Förnuftet binder Gud
Om världen är genomskinlig för förnuftet tycks Gud vara bunden av det. Scotus och Ockham hävdade att Guds vilja är fri och att mycket hade kunnat vara annorlunda. Då räcker det inte att resonera om hur världen måste vara. Man måste se efter hur den är. Ur den kritiken växte nominalismen.
Ord om ord
Humanisterna på 1400- och 1500-talen hånade skolmännens barbariska latin och deras hårklyverier. Erasmus driver med teologer som tvistar om huruvida Gud kunde ha blivit en gurka. Descartes och Bacon menade att metoden bara ordnar det man redan tror sig veta och aldrig upptäcker något nytt. Kritiken träffade sent förfall bättre än 1200-talets mästare.
Arvet
Kartan visar två linjer in, från den kristna platonismen och från den islamiska och judiska filosofin, och tre linjer ut, alla reaktioner. Nominalismen bröt upp syntesen inifrån. Renässanshumanismen vände sig från logiken till språket och människan. Rationalismen ville börja om från grunden, fast Descartes hade gått i jesuitskola och använde skolastikens begrepp på nästan varje sida.
Universitetet är skolastikens mest varaktiga skapelse. Fakulteter, examina, föreläsningar, disputationer och titlarna magister och doktor kommer från 1200-talets Paris och Bologna. Den som försvarar en avhandling mot en opponent deltar i en medeltida ritual.
Thomas förklarades 1879 vara den katolska kyrkans vägledande filosof, och hans naturrätt är levande i dagens debatter om mänskliga rättigheter och om rättfärdigt krig. Villkoren för när ett krig får föras formulerades i den här traditionen.
Vanliga missförstånd
- ”Skolastikerna diskuterade hur många änglar som får plats på en nålspets.”
- Ingen medeltida text ställer frågan så. Den dyker upp som ett hån på 1600-talet. Thomas diskuterar däremot om flera änglar kan vara på samma plats, som en del av en lära om vad det innebär att vara någonstans utan att ha kropp.
- ”Skolastiken var underdånig mot auktoriteter.”
- Metoden utgår från att auktoriteterna säger emot varandra och att förnuftet måste avgöra. Thomas skriver att argument från auktoritet är det svagaste slaget när det gäller mänskligt vetande.
- ”Medeltiden trodde att jorden var platt.”
- Universitetens lärobok i astronomi, Sacroboscos Om sfären från omkring 1230, beskriver en klotformad jord. Thomas nämner jordens rundhet som ett exempel på något som kan bevisas på olika sätt.
Att läsa
- Proslogion, kapitel 1–4Anselm av Canterbury · 1077–1078
Det ontologiska gudsbeviset på några få sidor, skrivet som en bön. Läs också munken Gaunilos svar om den fullkomliga ön.
- Summa theologiae, del 1, fråga 2Thomas av Aquino · ca 1266
De fem vägarna. Tre korta artiklar som visar både metoden och Thomas sätt att tänka.
- Min olyckas historiaPetrus Abelard · ca 1132
En självbiografi om skolorna i Paris, kärleken till Héloïse och priset för att vinna alla debatter.
- Om varat och väsendetThomas av Aquino · ca 1255
En kort ungdomsskrift som lägger grunden för hans metafysik. Svårare, men den visar skulden till Avicenna.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påKristen platonism
Augustinus var den stora auktoriteten i de medeltida skolorna, och skolastikerna utgick från honom.
- Bygger påIslamisk och judisk filosofi
Genom latinska översättningar av Avicenna och Averroës fick 1200-talets Europa tillbaka Aristoteles, med kommentarer.
Vart sedan
- Möter motstånd frånNominalism
Ockham förkastar skolastikernas tro på verkliga allmänbegrepp. Bara enskilda ting finns.
- Möter motstånd frånRenässanshumanism
Humanisterna hånade skolastikernas tekniska latin och ändlösa distinktioner, och ville ersätta dem med vältalighet och moralisk bildning.
- Möter motstånd frånRationalism
Descartes vill riva skolastikens lärobyggnad och börja om från en grund som inte går att betvivla.