Analytisk filosofi · 1958–
Dygdetikens återkomst
Etiken bör fråga vilken människa man ska vara, inte bara vilken handling som är rätt. Med stöd i Aristoteles sattes karaktär, dygder och det goda livet åter i centrum.
Våren 1956 föreslår universitetet i Oxford att USA:s förre president Harry Truman ska få ett hedersdoktorat. En trettiosjuårig lärare i filosofi, Elizabeth Anscombe, reser sig vid omröstningen och säger emot. Truman hade gett order om atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Att med avsikt döda oskyldiga som ett medel för sina mål är mord, säger hon, och mördare ska inte hedras.
Hon förlorar omröstningen stort. Det som upprör henne mest är kollegernas försvar: bomberna förkortade kriget, så resultatet blev bättre. Två år senare skriver hon en uppsats som dömer ut hela den samtida moralfilosofin. Dess fråga blir utgångspunkten för en ny riktning: vad för slags människa är det som kan räkna på det sättet?
Bakgrund
Under första hälften av 1900-talet hade moralfilosofin i den engelsktalande världen två huvudläger. Utilitarismen bedömde handlingar efter deras följder. Pliktetiken efter Kant frågade vilka regler som gäller ovillkorligt. Båda frågade vad som är rätt handling och sökte en princip som avgör det. Samtidigt hävdade de logiska positivisterna att moraliska satser bara uttrycker känslor.
Under kriget hade männen kallats in, och vid Oxford fanns en ovanlig grupp kvinnliga filosofistudenter: Anscombe, Philippa Foot, Iris Murdoch och Mary Midgley. De blev vänner för livet. Efter 1945 såg de filmerna från koncentrationslägren och fann den rådande filosofin oförmögen att säga det som måste sägas, nämligen att detta var ont, och att det var sant att det var ont.
De vände sig till Aristoteles, som hade frågat efter det goda livet och de karaktärsdrag som hör till det, och till Thomas av Aquino, som hade fört frågan vidare. Dygderna hade nästan försvunnit ur filosofin sedan upplysningen. Nu hämtades de tillbaka.
Grundtankar
Börja med karaktären
Den första frågan är hur man blir en människa som ser vad som bör göras och gör det med lätthet. Regeln för den enskilda handlingen kommer i andra hand. En dygd är ett stadigt karaktärsdrag, som mod, rättrådighet, ärlighet eller frikostighet. Den som har det handlar rätt utan att räkna, och känner också rätt inför det hon gör.
Ordet bör har förlorat sin grund
Anscombe hävdade att begrepp som moralisk plikt och moraliskt bör kommer från en etik där Gud är lagstiftare. När tron på lagstiftaren har försvunnit lever orden kvar som tomma skal med en märklig tvingande kraft. Man borde sluta använda dem tills man har en hållbar lära om människans psykologi. Hon föreslog att börja om hos Aristoteles.
Det goda är att blomstra som människa
Philippa Foot menade att gott och dåligt inte är uttryck för känslor. Ett träd med svaga rötter är ett dåligt träd, och en varg som inte jagar med flocken är det något fel på. På samma sätt behöver människor mod, hederlighet och omsorg för att leva väl tillsammans. Dygderna är de drag en människa behöver, så som ett bi behöver sin gadd.
Moral är att se rätt
Iris Murdoch flyttade tyngdpunkten från valet till uppmärksamheten. En svärmor tycker att sonhustrun är vulgär och barnslig. Hon uppför sig oklanderligt. Men hon anstränger sig att se den unga kvinnan rättvist, och finner henne med tiden spontan och förtjusande ungdomlig. Inget har hänt i det yttre. Ändå har hon gjort ett moraliskt arbete, och när valet väl kommer är det mesta redan avgjort.
Dygder hör hemma i en tradition
Alasdair MacIntyre hävdade 1981 att vår moral är spillror av en förlorad helhet. Vi har orden men inte sammanhanget som gav dem mening. Dygder kan bara förstås inom verksamheter med egna mått på vad som är bra, som schack, läkekonst eller jordbruk, inom ett helt livs berättelse och inom en tradition. Upplysningens försök att grunda moralen på förnuftet ensamt måste misslyckas.
Utveckling
- 1939–1956
Krigsårens Oxford
Anscombe, Foot, Murdoch och Midgley studerar tillsammans. Anscombe blir Wittgensteins elev och översättare. Protesten mot Truman äger rum 1956.
- 1958–1970
Uppsatserna
Anscombes Modern moralfilosofi 1958 och Foots uppsatser om moraliska övertygelser samma år. Murdochs Det godas suveränitet 1970.
- 1981–2001
Böckerna
MacIntyres Efter dygden 1981 ger riktningen en historisk berättelse. Rosalind Hursthouse skriver 1999 den första läroboken, och Foot ger ut Naturlig godhet 2001.
- 1990 och framåt
Tredje huvudriktningen
Dygdetiken står i läroböckerna bredvid konsekvensetik och pliktetik. Den tillämpas i vårdetik, affärsetik och pedagogik, och jämförs med konfuciansk etik.
Invändningar
Den säger inte vad jag ska göra
Rådet att handla som en dygdig människa skulle göra hjälper inte den som undrar vad en dygdig människa skulle göra. En läkare som står inför ett svårt beslut behöver en regel. Hursthouse svarade att varje dygd ger en regel: var ärlig, var inte grym. Att reglerna kan krocka är inget särskilt problem för dygdetiken. Det gäller plikter och nyttokalkyler lika mycket, och där krävs också omdöme.
Karaktär finns kanske inte
Psykologiska experiment tyder på att småsaker i situationen styr mer än personligheten. I en känd studie från 1973 avgjordes det om teologistudenter stannade och hjälpte en man som låg hopsjunken i en port mest av hur bråttom de hade. Filosofer som Gilbert Harman och John Doris drog slutsatsen att stadiga karaktärsdrag är en illusion. Dygdetiker svarar att verklig dygd är sällsynt och svår, vilket Aristoteles också sade.
Vems dygder?
Aristoteles räknade stolthet som en dygd, och de kristna räknade ödmjukhet. Krigarsamhällen prisade andra drag än handelssamhällen. Om dygderna beror på tradition, som MacIntyre säger, finns ingen måttstock mellan traditionerna, och läran slutar i relativism. Martha Nussbaum svarade att alla människor möter samma grundvillkor, som död, kropp, begär och resursbrist, och att dygderna är svaren på dem.
Arvet
Kartan visar en linje från aristotelismen, över mer än två tusen år, och en från utilitarismen, av typen reaktion. Aristoteles finns själv med bland skolans filosofer, vilket säger något om hur direkt återknytningen var. Rättviseteorin efter Rawls mötte i sin tur kritik från dygdetiskt håll, av MacIntyre och Michael Sandel.
Riktningen ändrade vad moralfilosofi handlar om. Känslor, uppfostran, vänskap, moralisk tur och hela livets form blev åter möjliga ämnen. Att fyra kvinnor stod för genombrottet, i ett ämne som nästan helt hade varit mäns, har på senare år fått stor uppmärksamhet.
I vardagen tänker de flesta redan så. När vi bedömer en politiker frågar vi om hon är ärlig och modig, och inte vilken moralteori hon följer. När skolor talar om att fostra karaktär, eller när vårdutbildningar talar om omdöme och bemötande, är det dygdetikens språk.
Vanliga missförstånd
- ”Dygd betyder sedesamhet.”
- Ordet har fått en snäv och lite löjlig klang på svenska. I filosofin betyder det förträfflighet: de drag som gör någon bra på att vara människa, som mod, rättvisa och klokhet.
- ”Dygdetiken struntar i handlingar och följder.”
- En rättrådig människa bryr sig om vad som händer med andra, och en klok människa väger följder. Skillnaden är att dygdetiken inte tror att en enda formel kan ersätta omdömet.
- ”Anscombe grundade dygdetiken.”
- Hon efterlyste den. Hennes uppsats river mer än den bygger, och hon själv höll fast vid absoluta förbud av ett slag som många dygdetiker avvisar. Det var Foot, Murdoch och senare författare som byggde läran.
Att läsa
- Det godas suveränitetIris Murdoch · 1970
Tre essäer av en filosof som också var romanförfattare. Den första innehåller exemplet med svärmodern.
- Modern moralfilosofiElizabeth Anscombe · 1958
Uppsatsen som startade allt. Nitton sidor, tvärsäker och ibland dunkel. Här myntas ordet konsekvensetik, som ett skällsord.
- Efter dygdenAlasdair MacIntyre · 1981
En berättelse om hur moralen gick sönder och hur den kunde lagas. Första kapitlets tankeexperiment är oförglömligt.
- Den nikomachiska etiken, bok 1–2Aristoteles · ca 330 f.Kr.
Källan. Om lycka, vana och mitten mellan för mycket och för lite.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påAristotelism
Den nya dygdetiken återvänder uttryckligen till Aristoteles frågor om karaktär och om det goda livet.
- Reagerar motUtilitarism
Anscombe angriper tanken att bara följderna räknas. Det var hon som gav hållningen namnet konsekvensetik.