Antiken · ca 400–350 f.Kr.
Platonism
Den sanna verkligheten är en värld av eviga, oföränderliga idéer, och sinnevärlden är bara skuggor av den. Kunskap nås genom förnuftet, inte genom sinnena.
År 399 f.Kr. döms den sjuttioårige Sokrates till döden av en domstol i Aten. Anklagelsen gäller att han fördärvar ungdomen och inte tror på stadens gudar. Han dricker giftet i fängelset, omgiven av vänner. En av hans unga beundrare, Platon, är enligt egen uppgift sjuk och inte på plats.
Platon var då omkring tjugoåtta år. Resten av sitt liv skrev han dialoger där Sokrates för ordet. Frågan som drev honom var hur en stad kunde döda sin rättrådigaste man, och vad som i så fall är verkligt rätt, bortom vad en folkmajoritet anser.
Bakgrund
Platon föddes i en förnäm atensk familj under det långa kriget mot Sparta. Han såg demokratin förlora kriget, såg en blodig oligarki ta över där hans egna släktingar deltog, och såg den återupprättade demokratin avrätta Sokrates. Han drog slutsatsen att ingen av de befintliga statsformerna dög.
Sokrates hade inte skrivit något. Han frågade människor vad mod, fromhet och rättvisa är, och visade att de inte kunde svara. Sofisterna hävdade samtidigt att sådana ord bara betyder det varje stad bestämmer. Platon sökte en fast punkt. Från försokratikerna tog han två ledtrådar: Herakleitos lära att sinnevärlden ständigt förändras och Parmenides krav att det verkliga måste vara oföränderligt.
Omkring 387 f.Kr. grundade han en skola i en lund utanför Aten som var helgad åt hjälten Akademos. Akademin fanns kvar i olika former i nio hundra år.
Grundtankar
Det verkliga är idéerna
Vi kallar många olika ting vackra. De förändras och förgås, och inget av dem är fullkomligt vackert. Det de har gemensamt är själva skönheten, som inte förändras. Platon kallar den en idé eller form. Idéerna finns inte i sinnevärlden utan nås med tanken, och tingen omkring oss är avbilder som har del i dem.
Att veta är att minnas
I dialogen Menon låter Sokrates en slavpojke utan skolning lösa ett geometriskt problem enbart genom att svara på frågor. Platon drar slutsatsen att kunskapen redan fanns i pojken. Själen har skådat idéerna före födelsen, och lärande är att påminnas om dem. Kunskap kommer alltså inifrån, med förnuftet, och inte genom sinnena.
Själen har tre delar
I oss finns förnuft, vilja och begär, och de drar ofta åt olika håll. Platon liknar själen vid en kusk med två hästar, en läraktig och en bångstyrig. En människa är rättrådig när förnuftet styr, viljan stöder det och begären håller sig på sin plats. Rättvisa är alltså ett slags inre hälsa.
De som vet bör styra
Staten är själen i stort format. Den är rättvis när de som har insikt styr, väktarna försvarar och de övriga sköter sina yrken. Härskarna ska vara filosofer som har ägnat årtionden åt studier och som varken äger egendom eller har egen familj. Ingen frågar passagerarna om kursen när det finns en styrman som kan navigera.
Det goda är alltings källa
Högst bland idéerna står det godas idé. Platon jämför den med solen. Solen gör tingen synliga och får dem att växa. På samma sätt gör det goda de andra idéerna begripliga och ger dem deras vara. Den som har förstått det goda vet också hur han ska handla.
Utveckling
- ca 399–387 f.Kr.
De sokratiska dialogerna
Korta samtal där Sokrates prövar andras definitioner och inget svar håller. Troligen ligger de nära den historiske Sokrates.
- ca 387–360 f.Kr.
Akademin och idéläran
Faidon, Gästabudet och Staten lägger fram läran om idéerna, själen och den goda staten. Aristoteles kommer till Akademin som sjuttonåring.
- ca 360–347 f.Kr.
Självkritiken
I Parmenides angriper Platon sin egen idélära. De sena dialogerna är mer tekniska, och Lagarna tecknar en näst bästa stat styrd av lagar.
- ca 270–80 f.Kr.
Den skeptiska Akademin
Arkesilaos och Karneades läser Platon som en som bara frågar. Akademin blir skepticismens högborg innan den återgår till läran.
Invändningar
Den tredje människan
Platon formulerade invändningen själv. Om många stora ting är stora för att de har del i storhetens idé, och idén själv är stor, så behövs en ny idé som förklarar vad tingen och den första idén har gemensamt, och så vidare utan slut. Platon ger inget tydligt svar, och forskare är oense om hur allvarligt han tog problemet.
Idéerna förklarar ingenting
Aristoteles var Platons elev i tjugo år och hans skarpaste kritiker. Att säga att tingen har del i idéerna är tomma ord och poetiska bilder, menade han. Formerna finns i tingen själva, inte i en värld för sig. Från den invändningen växer aristotelismen.
Filosofkungen är en tyrann
Staten förbjuder poeterna, tillåter härskarna att ljuga för folkets bästa och avskaffar familjen bland väktarna. Karl Popper kallade 1945 Platon för det öppna samhällets fiende. Försvarare svarar att dialogen är ett tankeexperiment om rättvisa i själen och att Platon själv säger att staten knappast går att förverkliga.
Arvet
Kartan visar tre linjer framåt. Aristoteles byggde sin filosofi som en uppgörelse med läraren. Skeptikerna tog över Akademin och gjorde Sokrates tvivel till metod. Nyplatonikerna gjorde på 200-talet e.Kr. det godas idé till det Ena som allt strömmar ur, och i den formen gick Platon vidare till kristen, judisk och islamisk teologi.
Filosofen Alfred North Whitehead skrev att den europeiska filosofin kan beskrivas som fotnoter till Platon. Frågorna om kunskap, rättvisa, själ och stat ställdes här i den form de sedan har diskuterats.
Platon finns också i vardagen. Den som säger att ingen cirkel på papper är en riktig cirkel, eller att en lag kan vara orättvis fast den är antagen i rätt ordning, tänker som en platoniker. Ordet akademi kommer från hans skola.
Vanliga missförstånd
- ”Platonisk kärlek är kärlek utan begär.”
- I Gästabudet börjar kärleken i åtrån till en vacker kropp och leder steg för steg vidare till skönheten själv. Begäret är drivkraften och förnekas inte. Den moderna betydelsen kom till under renässansen.
- ”Platon ansåg att sinnevärlden är en illusion.”
- Den är mindre verklig än idéerna men ingen dröm. Den är en avbild, och i Timaios beskrivs världen som det vackraste som kunde skapas.
- ”Vi vet vad Platon själv ansåg.”
- Han talar aldrig i eget namn. Allt läggs i munnen på Sokrates och andra, ofta utan slutsats. Var gränsen går mellan Sokrates och Platon är en gammal forskningsfråga.
Att läsa
- Sokrates försvarstalPlaton · ca 395 f.Kr.
Sokrates inför domstolen. Kort, lättläst och den bästa bilden av varför han blev filosofins förebild.
- GästabudetPlaton · ca 380 f.Kr.
En middag där gästerna håller tal om kärleken. Platon som författare när han är som bäst.
- StatenPlaton · ca 375 f.Kr.
Huvudverket: rättvisan, själens delar, idéläran, grottan och den ideala staten. Läs bok 1 och sedan bok 5–7 om tiden är knapp.
- FaidonPlaton · ca 380 f.Kr.
Sokrates sista dag och argumenten för själens odödlighet.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påFörsokratiker
Platon ärver försokratikernas frågor: Parmenides oföränderliga vara och Pythagoras matematik går igen i idéläran.
- Reagerar motSofister
Mot sofisternas relativism hävdar Platon att det finns en sanning och ett gott som inte beror på vad vi tycker.
Vart sedan
- Förs vidare avAristotelism
Aristoteles studerade i tjugo år vid Akademin. Han behöll Platons frågor men flyttade formerna in i tingen själva.
- Förs vidare avSkepticism
Platons egen akademi blev skeptisk. Dess ledare åberopade Sokrates, som bara visste att han ingenting visste.
- Förs vidare avNyplatonism
Plotinos bygger ut Platons tankar om det goda och idéerna till ett system där allt utgår från det Ena.