Kontinental filosofi · 1916–1960-talet
Strukturalism
Mening uppstår inte i enskilda tecken utan ur underliggande system av skillnader, i språk, myter och släktskap. Strukturen går före subjektet.
År 1942 går två landsflyktiga européer på varandras föreläsningar vid en skola för flyktingar i New York. Den ene är den ryske språkforskaren Roman Jakobson, som har flytt genom Skandinavien undan tyskarna. Den andre är den franske antropologen Claude Lévi-Strauss, som har fältanteckningar från Brasiliens indianer och inte vet vad han ska göra med dem.
Jakobson visar honom hur lingvistiken arbetar. Ett språks ljud förstås inte ett och ett. De bildar ett system av motsatser, och det är systemet som bär betydelsen. Lévi-Strauss säger senare att det var en uppenbarelse. Om släktskapsregler och myter är uppbyggda som ett språk, vad är det då som talar när människor tror att de själva talar?
Bakgrund
Ferdinand de Saussure var professor i Genève och höll mellan 1907 och 1911 tre kurser i allmän språkvetenskap. Han gav aldrig ut dem. Efter hans död 1913 sammanställde två kollegor en bok ur studenternas anteckningar, och den kom ut 1916. Den vände upp och ned på ämnet.
1800-talets språkforskning hade varit historisk: man följde hur ord och ljud förändras över tid. Saussure hävdade att man först måste förstå språket som ett system vid en viss tidpunkt. En schackspelare behöver inte känna partiets tidigare drag för att förstå ställningen på brädet. Det räcker att veta hur pjäserna står i förhållande till varandra.
Idén vandrade österut. Jakobson och fursten Nikolaj Trubetskoj utvecklade den i Prag på 1920- och 1930-talen till en lära om språkljuden. Genom mötet i New York nådde den antropologin och därifrån det franska 1950-talet. Där härskade Sartres existentialism, som satte den fria, väljande människan i centrum, och strukturalismen blev svaret på den.
Grundtankar
Tecknet är godtyckligt
Ett språkligt tecken förenar ett uttryck, som ljudföljden träd, med ett innehåll, begreppet träd. Inget i ljudet liknar begreppet. Franskan säger arbre och engelskan tree. Sambandet vilar på konvention och ingenting annat. Av det följer att språket inte är en lista med etiketter på ting som redan fanns.
I språket finns bara skillnader
Ett tecken har inget värde i sig. Det får sitt värde av att skilja sig från andra tecken i systemet. Saussure jämför med kvällståget 8.45 från Genève till Paris. Det är samma tåg varje dag, fast vagnar, lok och personal är andra, eftersom det bestäms av sin plats i tidtabellen. En schackpjäs kan ersättas med en kork utan att spelet ändras.
Systemet går före yttrandet
Saussure skiljer mellan langue, språket som system av regler och skillnader, och parole, det enskilda yttrandet. Systemet är kollektivt och omedvetet. Ingen talare har hittat på det, och ingen kan ändra det på egen hand. Vetenskapens föremål är systemet. Yttrandena är bara det material det läses ut ur.
Kulturen är uppbyggd som ett språk
Lévi-Strauss tillämpade metoden på släktskap och myter. Regler för vem man får gifta sig med bildar system där grupper utbyter äktenskapspartner. Myter från hela Amerika visar sig vara varianter av varandra, byggda på motsatser som rått och kokt, natur och kultur. Människor i alla samhällen tänker med samma slags logik. Den arbetar utan att de vet om det.
Människan är inte herre i sitt hus
Om meningen kommer ur systemet är den enskilda människan mindre dess upphov än dess plats. Psykoanalytikern Jacques Lacan hävdade att det omedvetna är strukturerat som ett språk. Roland Barthes läste mode, reklam och brottning som teckensystem. Lévi-Strauss skrev mot Sartre att humanvetenskapernas mål är att lösa upp människan, inte att upprätta henne.
Utveckling
- 1907–1916
Saussure i Genève
Kurserna hålls 1907–1911. Kurs i allmän lingvistik ges ut postumt 1916 av Charles Bally och Albert Sechehaye.
- 1926–1939
Pragskolan
Jakobson och Trubetskoj grundar fonologin och visar att språkljud bestäms av särskiljande drag. Ordet strukturalism börjar användas.
- 1949–1962
Lévi-Strauss
Släktskapets elementära strukturer 1949, Spillror av paradiset 1955 och Det vilda tänkandet 1962, vars sista kapitel är en uppgörelse med Sartre.
- 1957–1968
Höjdpunkt i Paris
Barthes, Lacan, Louis Althusser och den unge Michel Foucault gör strukturalismen till en intellektuell modevåg. Efter 1966 börjar flera av dem överskrida den.
Invändningar
Människan försvinner
Sartre svarade 1966, med anledning av Foucaults nya bok, att riktningen är borgarklassens sista skansverk mot Marx: den avskaffar historien och den handlande människan och sätter eviga system i deras ställe. Strukturer faller inte från himlen. De är avlagringar av vad människor har gjort och kan göras om. Under majrevolten 1968 skrev någon på en tavla vid Sorbonne att strukturer inte går ut på gatorna.
Systemet förklarar inte förändring
Om varje del bestäms av helheten vid en given tidpunkt blir det svårt att förstå hur systemet någonsin övergår i ett annat. Historiker och marxister menade att strukturalismen fryser samhället i ett ögonblick. Lévi-Strauss svarade att han inte förnekade historien, bara dess anspråk på företräde. Men frågan drev Foucault och andra att söka efter brotten mellan systemen.
Strukturen har ingen fast mittpunkt
På en konferens i Baltimore 1966 höll den unge Jacques Derrida ett föredrag om Lévi-Strauss. Varje struktur har tänkts med ett centrum som håller den på plats och själv står utanför spelet av skillnader. Om betydelse verkligen bara är skillnader finns inget sådant centrum, och betydelsen kan aldrig låsas. Därmed började det som kom att kallas poststrukturalism.
Arvet
Kartan visar en linje in, en reaktion mot existentialismen, och en linje ut till poststrukturalismen, som både fortsatte och undergrävde projektet. Derrida, Foucault och den sene Barthes behöll tanken att mening uppstår ur system av skillnader men förnekade att systemen är slutna och stabila.
Inom språkvetenskapen är Saussures grundbegrepp fortfarande det första en student lär sig. Antropologi, litteraturvetenskap, filmvetenskap och medieforskning arbetar med tecken, koder och motsatspar som kommer härifrån.
Den som analyserar vad en logotyp, en klädstil eller en nyhetsbild säger utöver det den visar använder Barthes metod. Uttrycket att något är en social konstruktion, som hörs i dagens debatt, förutsätter strukturalismens grundtanke att betydelser vilar på konvention och inte på tingens natur.
Vanliga missförstånd
- ”Saussure skrev Kurs i allmän lingvistik.”
- Boken sattes samman efter hans död av två kollegor som inte hade gått kurserna, ur andras anteckningar. Senare funna manuskript visar att han var mer tvekande än boken ger sken av.
- ”Att tecknet är godtyckligt betyder att var och en kan låta ord betyda vad som helst.”
- Tvärtom. Just för att sambandet vilar på hela språkgemenskapens konvention kan ingen enskild ändra det. Godtyckligt betyder här omotiverat, inte valfritt.
- ”Strukturalisterna var en grupp med gemensamt program.”
- Lévi-Strauss var den ende som helhjärtat använde namnet. Foucault, Lacan och Barthes förnekade vid olika tillfällen att de var strukturalister. Etiketten sattes främst av pressen.
Att läsa
- MytologierRoland Barthes · 1957
Korta, roliga texter om brottning, biff, tvättmedel och Citroën, och en teoretisk slutessä. Det lättaste sättet att se metoden i arbete.
- Kurs i allmän lingvistik, inledningen och första delenFerdinand de Saussure · 1916
Tecknets natur, langue och parole, schackspelet. Klarare skriven än sitt rykte.
- Spillror av paradisetClaude Lévi-Strauss · 1955
En reseskildring från Brasilien som blev en filosofisk självbiografi. Börjar med att författaren hatar resor och upptäcktsresande.
- Det vilda tänkandetClaude Lévi-Strauss · 1962
Om logiken i klassifikationer och myter hos skriftlösa folk. Sista kapitlet angriper Sartre.
Släktskap
Varifrån
- Reagerar motExistentialism
Lévi-Strauss angriper Sartre: det är inte det fria subjektet som skapar meningen, utan strukturer som det inte känner till.
Vart sedan
- Möter motstånd frånPoststrukturalism
Derrida och Foucault vänder strukturalismens verktyg mot den själv. Strukturerna har inget fast centrum.