Tidigmodern tid · 1600–1700-talet
Empirism
All kunskap kommer från sinneserfarenheten, och sinnet föds som ett oskrivet blad. Hume drev tanken så långt att han ifrågasatte både orsakssamband och induktion.
En vinterkväll omkring 1671 sitter fem eller sex vänner i en våning i London och diskuterar moral och religion. De kör fast. Värden, läkaren John Locke, föreslår att de har börjat i fel ände. Innan man ger sig in på sådana frågor borde man undersöka vad det mänskliga förståndet alls är skickat att begripa.
Locke trodde att svaret skulle få plats på ett pappersark. Det tog honom nästan tjugo år och blev en bok på flera hundra sidor. Hans slutsats var att allt vi vet har kommit in genom erfarenheten. De som följde efter frågade hur långt den slutsatsen bär.
Bakgrund
Tanken att kunskap börjar i sinnena är gammal. Aristoteles hävdade den, och senmedeltidens nominalister med William av Ockham gjorde det enskilda, erfarna tinget till all kunskaps utgångspunkt. Francis Bacon krävde omkring 1620 att naturen skulle utfrågas med experiment i stället för med böcker.
När Locke skrev hade den nya vetenskapen visat vad metoden gav. Hans vänner Robert Boyle och Isaac Newton arbetade med iakttagelser och mätningar, och Royal Society hade som valspråk att inte ta någons ord för givet. Locke såg sig som en hantlangare som röjer undan bråte på vägen till kunskap.
Bråten var framför allt rationalisternas lära om medfödda idéer. Descartes och hans efterföljare hävdade att förnuftet av egen kraft kan nå säkra sanningar om Gud, själen och världen. Locke misstänkte att talet om medfödda principer var ett sätt att slippa pröva sina åsikter.
Grundtankar
Sinnet börjar som ett tomt papper
Det finns inga medfödda idéer. Allt förståndets material kommer från två källor: sinnesintrycken och iakttagelsen av det egna tänkandet. Av enkla idéer som gult, hårt och sött sätter förståndet samman sammansatta, som guld eller äpple. Locke jämför sinnet med ett mörkt rum där ljus bara kommer in genom några små öppningar.
Somliga egenskaper finns bara i betraktaren
Form, storlek och rörelse hör till tingen själva. Locke kallar dem primära egenskaper. Färg, smak, lukt och värme är sekundära: de är krafter hos tingen att framkalla förnimmelser i oss. Ta bort ögat som ser och örat som hör, och färger och ljud försvinner. Kvar blir kroppar i rörelse.
Att finnas är att förnimmas
Biskop George Berkeley frågade varför skillnaden skulle stanna där. Också form och storlek känner vi bara som förnimmelser. Vi har aldrig mött en materia bakom dem och kan inte ens föreställa oss den. Tingen är alltså samlingar av idéer, och de finns kvar när jag lämnar rummet därför att Gud alltid förnimmer dem.
Orsakssamband är en vana
David Hume ser en biljardboll träffa en annan, som sätts i rörelse. Han ser att det ena följer på det andra. Han ser inte någon kraft eller nödvändighet. Efter många sådana fall väntar vi oss fortsättningen, och den förväntan tar vi för en egenskap hos världen. Att solen går upp i morgon kan inte bevisas. Vi tror det av vana.
Jaget är en bunt av förnimmelser
När Hume vänder blicken inåt för att finna sitt jag stöter han alltid på någon särskild förnimmelse: värme eller kyla, kärlek eller hat. Han finner aldrig sig själv utan en förnimmelse, och aldrig något annat än förnimmelsen. Det vi kallar jaget är ett knippe av intryck som avlöser varandra med ofattbar hastighet.
Utveckling
- 1620–1690
Bacon och den nya vetenskapen
Bacon, Boyle och Newton gör iakttagelse och experiment till kunskapens väg. Hobbes och Gassendi utvecklar en kunskapslära på samma grund.
- 1690
Locke
En essä om det mänskliga förståndet blir upplysningens kunskapsteoretiska grundbok och läses i hela Europa.
- 1709–1713
Berkeley
Den unge irländaren drar slutsatsen att materien inte finns. Syftet är att försvara religionen mot materialism och skepticism.
- 1739–1776
Hume
En avhandling om den mänskliga naturen, skriven före trettio års ålder, väcker ingen uppmärksamhet. De omarbetade Undersökningarna gör honom berömd och ökänd.
Invändningar
Intet finns i förståndet, utom förståndet självt
Leibniz svarade Locke att erfarenheten kan visa att något är så men aldrig att det måste vara så. Matematikens nödvändiga sanningar kan därför inte komma från sinnena. Förmågan att ordna intryck måste finnas där från början. Sinnet liknar ett marmorblock med ådror mer än ett tomt blad.
Läran strider mot sunt förnuft
Skotten Thomas Reid menade att felet låg i utgångspunkten. Om vi bara känner våra egna idéer leder vägen ofrånkomligt till Berkeleys förnekande av materien och Humes förnekande av jaget. Då är det antagandet som ska bort. Vi varseblir tingen direkt, och tron på yttervärlden behöver inget bevis.
Hume sågar av grenen han sitter på
Om orsakssamband bara är vana och induktion inte går att rättfärdiga, förlorar den vetenskap som empirismen ville grunda sitt stöd. Hume medgav att han inte kunde lösa problemet och att han glömde det när han spelade brädspel med sina vänner. Kant skrev att det var Hume som väckte honom ur hans dogmatiska slummer.
Arvet
Kartan visar två linjer in: från nominalismen, som lärde att bara enskilda ting finns, och från rationalismen, som empirismen reagerade mot. Fem linjer går ut. Kant försökte förena de två lägren. Kontraktsteorin delar Locke med empirismen. Utilitarismen byggde på Humes lära att moralen vilar på känsla och nytta. Upplysningen gjorde Locke till sin filosof, och positivismen förde vidare kravet att kunskap ska gå att pröva.
Induktionsproblemet är fortfarande olöst och står i centrum för vetenskapsfilosofin. Humes skillnad mellan vad som är och vad som bör vara, att man inte kan härleda det ena ur det andra, används i varje diskussion om fakta och värderingar.
Kravet på evidens i medicin, skola och politik är empirismens arv i vardagen. Detsamma gäller vanan att fråga hur någon vet det hon påstår.
Vanliga missförstånd
- ”Empiristerna ansåg att förnuftet inte spelar någon roll.”
- Locke räknar med att förståndet jämför, sätter samman och abstraherar, och Hume godtar matematikens säkerhet. Det de förnekar är att förnuftet har eget innehåll före erfarenheten.
- ”Berkeley trodde att världen försvinner när ingen tittar.”
- Han ansåg att träden står kvar i parken, eftersom de alltid förnims av Gud. Han sade sig försvara vanligt folks tro på att tingen är som de ter sig, mot filosofernas osynliga materia.
- ”Hume förnekade att det finns orsaker.”
- Han förnekade att vi kan iaktta eller bevisa ett nödvändigt samband. Att vi tror på orsaker, och inte kan låta bli, såg han som ett faktum om den mänskliga naturen.
Att läsa
- Undersökning om det mänskliga förståndetDavid Hume · 1748
Humes egen sammanfattning av sin kunskapslära, skriven för att bli läst. Avsnitten 4, 5 och 7 om orsak och vana är kärnan.
- Tre samtal mellan Hylas och FilonousGeorge Berkeley · 1713
En dialog där materiens försvarare steg för steg tvingas ge upp. Underhållande, och svårare att vederlägga än man tror.
- En essä om det mänskliga förståndet, bok 2John Locke · 1690
Idéernas ursprung, de primära och sekundära egenskaperna och den personliga identiteten. Mångordig, så läs i urval.
- Samtal om den naturliga religionenDavid Hume · 1779
Tre personer prövar argumentet att världens ordning visar på en skapare. Utgiven efter Humes död.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påNominalism
Om bara enskilda ting finns måste kunskapen börja i erfarenheten av dem. Det är en tanke som empiristerna för vidare.
- Reagerar motRationalism
Locke inleder sitt huvudverk med att avvisa rationalisternas medfödda idéer.
Vart sedan
- Förs vidare avKontraktsteori
Locke är både empirist och kontraktsteoretiker. Hans politiska filosofi är den som präglade de liberala författningarna.
- Förs vidare avUpplysningen
Voltaire förde Lockes kunskapsteori och Newtons fysik till Frankrike. De blev upplysningens förebilder.
- Förs vidare avKants transcendentalfilosofi
Kant skrev att Hume väckte honom ur hans dogmatiska slummer. Av empiristerna behåller han att kunskapen börjar med erfarenheten.
- Förs vidare avUtilitarism
Hume grundar moralen i känslan och nyttan. Bentham gör nyttan till ett mått som går att räkna på.
- Förs vidare avPositivism
Comte för vidare empiristernas krav att all kunskap ska bygga på observation.