Österländska traditioner · klassisk form ca 350 e.Kr.
Samkhya
En dualistisk lära med två eviga principer: det rena medvetandet (purusha) och urnaturen (prakriti), som all materia och även tankelivet utvecklas ur. Befrielse är att inse skillnaden mellan dem.
En dansare träder fram på scenen, visar sig för publiken och drar sig sedan tillbaka. Så, säger en indisk lärodikt från omkring 350 e.Kr., gör naturen inför medvetandet. När hon har blivit sedd upphör hon att dansa.
Dikten heter Samkhyakarika och består av drygt sjuttio verser av en författare vid namn Ishvarakrishna. Den sammanfattar en av Indiens äldsta filosofier. Samkhya räknar upp allt som finns, i tjugofem principer, för att besvara en enda fråga: vem är det som upplever alltsammans?
Bakgrund
Ordet samkhya betyder uppräkning. Tankar av det här slaget finns redan i de sena upanishaderna och i det stora eposet Mahabharata, där krigaren Arjuna i Bhagavadgita får höra att den vise skiljer mellan den som handlar och den som ser på. Traditionen pekar ut den vise Kapila som grundare, men om honom vet vi ingenting säkert.
Utgångspunkten delar Samkhya med buddhismen och de andra indiska vägarna: livet är genomsyrat av lidande. Läkemedel och offerritualer hjälper bara för stunden. Det som behövs är kunskap som går till roten, och roten är en förväxling. Vi tror att vi är våra kroppar, känslor och tankar.
Ishvarakrishna gav läran dess fasta form. Hans dikt blev grundtexten, och det är den alla senare kommentarer utgår från. Äldre verk, bland dem ett som kallades Läran om de sextio ämnena, är förlorade.
Grundtankar
Det finns två slags verklighet
Purusha är rent medvetande: ett vittne som ser men inte gör något, och som aldrig förändras. Prakriti är naturen, allt som förändras och verkar. Dit hör kroppen och även tankar, känslor och jagkänsla. Gränsen går alltså inte mellan kropp och själ som i väst. Den går mellan det som upplever och allt som upplevs.
Naturen är vävd av tre trådar
Allt i prakriti består av tre guna, ett ord som betyder tråd eller egenskap. Sattva är klarhet och lätthet, rajas rörelse och lidelse, tamas tyngd och tröghet. De samverkar som veken, oljan och lågan i en lampa. När de är i jämvikt vilar naturen. När jämvikten rubbas börjar världen veckla ut sig.
Världen vecklas ut steg för steg
Ur urnaturen kommer först intellektet, sedan jagkänslan, sedan sinnet, de fem sinnena, de fem handlingsförmågorna, fem fina element och till sist de fem grova elementen. Med purusha blir det tjugofem principer. Schemat beskriver både kosmos och den enskilda människans psyke.
Verkan finns redan i orsaken
Olja pressas ur sesamfrön och inte ur sand, eftersom oljan redan finns i fröna. Inget kan uppstå ur intet. Det som kallas tillblivelse är att något dolt blir synligt. Därför kan man sluta sig bakåt från den mångfald vi ser till en enda outvecklad natur som alltsammans kommer ur.
Befrielse är att se skillnaden
Lidandet tillhör naturen. Medvetandet tycks lida därför att det förväxlar sig med det som det ser, som en kristall ser röd ut när en röd blomma ligger bakom den. När intellektet till slut inser att jag inte är detta och att detta inte är mitt, upphör förväxlingen. Medvetandet har i själva verket aldrig varit bundet.
Utveckling
- ca 500 f.Kr.–300 e.Kr.
Det tidiga Samkhya
Uppräkningar av principer finns i upanishaderna, i Mahabharata och i läkarhandböcker. Flera varianter finns sida vid sida, och några räknar med en gud.
- ca 350–450 e.Kr.
Den klassiska formen
Ishvarakrishna skriver Samkhyakarika. Läran är nu ateistisk och strikt dualistisk. Patanjalis Yogasutra, från ungefär samma tid, bygger sin praktik på Samkhyas teori.
- 500–900-talet
Kommentarer och motstånd
Gaudapada och Vacaspati Mishra kommenterar dikten. Shankara och andra vedantatänkare gör Samkhya till sin främste motståndare.
- 1400–1500-talet
Sen återupplivning
Samkhyasutra sätts samman i Kapilas namn, och Vijnanabhikshu försöker förena Samkhya med Vedanta. Som självständig skola har Samkhya då få företrädare.
Invändningar
Hur kan det medvetslösa handla ändamålsenligt?
Shankara ställde frågan på 700-talet. Naturen saknar medvetande men sägs veckla ut sig för medvetandets skull, så att det ska kunna uppleva och bli fritt. Hur kan något blint ha ett syfte? Samkhya svarade med mjölken, som utan avsikt rinner till för att nära kalven. Shankara invände att mjölken rinner till därför att en levande ko vill det.
Två principer som inte kan mötas
Om medvetandet varken handlar eller förändras, hur kan dess närhet sätta naturen i rörelse? Och om det aldrig verkligen har varit bundet, vem är det då som blir befriad? Kritiker från flera skolor såg här en spricka i grunden. Det liknar problemet med hur själ och kropp kan påverka varandra hos Descartes.
Varför många medvetanden?
Samkhya hävdar att det finns lika många purushor som levande varelser, eftersom en föds när en annan dör. Vedanta svarade att rent medvetande utan egenskaper inte kan skilja sig från annat rent medvetande. Skillnaderna tillhör kropparna. Alltså finns bara ett. Det är det steg som leder till Shankaras lära om brahman.
Arvet
På kartan går en linje från Samkhya till Vedanta, av typen reaktion. Shankara lade i sin huvudkommentar mer möda på att vederlägga Samkhya än någon annan skola, just för att den stod så nära. Vedanta tog över mycket av begreppen men ersatte de två principerna med en enda.
Samkhyas största inflytande gick genom yogan. Patanjalis åttaledade väg är den praktiska metoden för att nå den urskillning som Samkhya beskriver i teorin. De tre guna blev allmängods i indisk kultur och används i ayurvedisk medicin, i läran om kost och i Bhagavadgitas beskrivning av människotyper.
Den som i dag går på en yogalektion och får höra att hon ska iaktta sina tankar utan att gå upp i dem möter Samkhyas grundtanke, oftast utan att namnet nämns.
Vanliga missförstånd
- ”Samkhyas dualism är densamma som Descartes.”
- Hos Descartes hör tanken till själen. I Samkhya hör tankar, känslor och intellekt till naturen, alltså till samma sida som kroppen. Kvar på andra sidan finns bara själva medvetenheten.
- ”Samkhya är en del av hinduisk gudstro.”
- Den klassiska läran behöver ingen gud. Världen förklaras med naturen och medvetandet, och skolan räknades som ortodox enbart för att den erkände Veda.
- ”Yoga och Samkhya är samma sak.”
- De delar världsbild men skiljer sig i två avseenden. Yoga betonar övning och meditation där Samkhya betonar insikt, och Yoga räknar med en gud, Ishvara, som ett stöd för koncentrationen.
Att läsa
- SamkhyakarikaIshvarakrishna · ca 350–450 e.Kr.
Hela systemet på drygt sjuttio verser, fullt av liknelser. Kan läsas på en timme, helst med en kommentar bredvid.
- Bhagavadgita, sång 2, 13 och 14ur Mahabharata · ca 200 f.Kr.–200 e.Kr.
Ett äldre och gudstroende Samkhya. Här finns fältet och fältets kännare och de tre guna.
- YogasutraPatanjali · ca 400 e.Kr.
Samkhya omsatt i praktik. Visar vad läran var tänkt att användas till.
Släktskap
Vart sedan
- Möter motstånd frånVedanta
Shankara ägnar stort utrymme åt att vederlägga Samkhyas dualism: världen kan inte ha sitt ursprung i en medvetslös urnatur.