Kontinental filosofi · 1900-talet–
Fenomenologi
Beskriv erfarenheten precis som den visar sig för medvetandet, innan teorierna lagts ovanpå. Heidegger vände blicken mot människans vara-i-världen.
Paris, omkring årsskiftet 1932–1933. På ett kafé vid rue Montparnasse sitter tre unga filosofilärare: Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir och deras vän Raymond Aron, som just har kommit hem från ett år i Berlin. Aron pekar på glaset framför sig, en aprikoscocktail, och säger till Sartre: om du är fenomenolog kan du tala om den här drinken, och det är filosofi.
Beauvoir berättar att Sartre bleknade av rörelse. Det var precis vad han hade sökt: en filosofi som talade om tingen så som man rör vid dem. Året därpå reste han själv till Berlin för att läsa Edmund Husserl. Vad är det att beskriva erfarenheten precis som den är, innan vi börjar förklara den?
Bakgrund
Edmund Husserl var matematiker till utbildningen. Omkring 1900 fanns en stark tro att den nya experimentella psykologin skulle förklara allt tänkande, också logikens lagar, som fakta om hur den mänskliga hjärnan råkar fungera. Husserl ägnade första bandet av sina Logiska undersökningar åt att vederlägga den tanken. Att två plus två är fyra gäller oberoende av vad någon människa tänker.
Men då måste man fråga hur ett medvetande kan gripa något som gäller oberoende av det. Av sin lärare Franz Brentano hade Husserl lärt att medvetandet alltid är riktat mot något. Hans program blev att noggrant beskriva hur olika slags föremål, som ting, tal, andra människor och värden, är givna för oss.
Förebilden var Descartes, som hade börjat om från det egna medvetandet. Husserl delade rationalismens krav på en säker grund men ville nå den genom beskrivning och inte genom bevis. Han ansåg att vetenskaperna hade glömt den värld av levd erfarenhet som de själva utgår ifrån, och att den glömskan var en kris för den europeiska kulturen.
Grundtankar
Medvetandet är alltid medvetande om något
Att se är att se något, att minnas är att minnas något, att frukta är att frukta något. Riktadheten kallas intentionalitet. Medvetandet är alltså ingen låda med inre bilder. Det är redan ute hos tingen. Det är detta Sartre grep tag i: aprikoscocktailen är inte en föreställning i mitt huvud, den står på bordet.
Sätt världen inom parentes
Till vardags tar vi för givet att världen finns där, som vetenskapen beskriver den. Husserl ber oss avstå från den tron för en stund, utan att förneka den, och bara ge akt på hur tingen framträder. Han kallar det epoché, med ett ord från de antika skeptikerna. Då syns det som annars är för nära för att märkas.
Tillbaka till sakerna själva
Lösenordet riktar sig mot färdiga teorier. Beskriv det som visar sig, så som det visar sig. En tärning ser jag alltid från en sida, och ändå ser jag en hel tärning. Baksidan är medgiven som något jag kunde gå runt och se. Sådana strukturer hör till erfarenheten av ting över huvud taget, och de kan beskrivas.
Människan är alltid redan i en värld
Husserls assistent Martin Heidegger vände 1927 på perspektivet. Vi är inte först åskådare som sedan knyter kontakt med tingen. Vi är från början sysselsatta med dem. Snickaren ser inte hammaren, han hamrar. Först när den går sönder blir den ett föremål att betrakta. Heidegger kallar människan Dasein, tillvaro, och beskriver den som omsorg, stämning och vara mot döden.
Jag är min kropp
Maurice Merleau-Ponty hävdade 1945 att varseblivningens subjekt är den levda kroppen, inte ett rent medvetande. En van bilförare känner bilens bredd utan att mäta. En blind man känner trottoaren i käppens spets, inte i handen. Kroppen är inget ting jag har. Den är mitt sätt att ha en värld.
Utveckling
- 1900–1916
Göttingen
Logiska undersökningar samlar en krets av elever, bland dem Edith Stein, som skriver sin avhandling om inlevelse och blir Husserls assistent.
- 1916–1938
Freiburg
Husserl utvecklar en transcendental fenomenologi. Heideggers Vara och tid 1927 tar en annan väg. Husserl, som är av judisk börd, stängs ute från universitetet 1933. Heidegger blir dess rektor och går med i nazistpartiet.
- 1943–1961
Paris
Sartre, Beauvoir och Merleau-Ponty gör fenomenologin till grund för existentialismen och för en filosofi om kroppen. Emmanuel Levinas gör mötet med den andres ansikte till etikens början.
- 1958 och framåt
Utvidgningar
Hannah Arendt beskriver arbete, tillverkning och handling. Fenomenologin tas upp i psykiatri, vårdvetenskap, arkitektur och kognitionsforskning.
Invändningar
Kan man lita på det man finner inom sig?
Kritiker i analytisk tradition, bland dem Daniel Dennett, har invänt att vi vet mycket mindre om vår egen erfarenhet än vi tror. Psykologiska experiment visar att människor missar stora förändringar i synfältet och hittar på skäl till sina val i efterhand. Fenomenologer svarar att metoden inte är inåtblickande självrapport. Den söker strukturer som var och en kan pröva, och den kan rätta sig.
Husserl blev kvar i medvetandet
När Husserl efter 1913 gjorde det rena medvetandet till den grund där all mening bildas, ansåg många av hans egna elever att han hade återfallit i den idealism han börjat med att bekämpa. Edith Stein, Heidegger och senare Merleau-Ponty följde honom inte. De hävdade att världen, kroppen och de andra finns där före varje reduktion.
Filosofen och nazismen
Heidegger höll 1933 tal till Hitlers ära och tog aldrig offentligt avstånd efteråt. Hans anteckningsböcker, utgivna från 2014, innehåller antisemitiska stycken som knyter judarna till den rotlöshet han kritiserar i sin filosofi. Frågan är om tänkandet om jord, öde och egentlighet går att skilja från politiken. Hans elever Arendt och Levinas, båda judar, tog arvet vidare åt motsatt håll.
Arvet
Kartan visar en linje in, från rationalismen och Descartes, och fyra linjer ut. Existentialismen byggde på Heideggers analys av tillvaron. Hermeneutiken hos Gadamer utgår från hans lära att förståelse är människans sätt att vara. Poststrukturalismen började med Derridas närläsning av Husserl. Kyotoskolans filosofer studerade hos Husserl och Heidegger i Freiburg och förde samman deras frågor med zen.
Utanför filosofin har metoden blivit ett arbetssätt. Sjuksköterskor och psykologer gör fenomenologiska intervjuer för att förstå hur det är att leva med en sjukdom. Forskare som bygger robotar och studerar medvetandet har hämtat mycket från Merleau-Pontys lära om kroppen.
Den som frågar hur något upplevs, och menar att svaret säger något som en mätning inte fångar, ställer en fenomenologisk fråga.
Vanliga missförstånd
- ”Fenomenologi är att berätta om sina egna upplevelser.”
- Den söker det som gäller för varje upplevelse av ett visst slag, till exempel att ett ting alltid är givet från en sida. Enskilda upplevelser är exempel, inte resultat.
- ”Att sätta världen inom parentes är att tvivla på den.”
- Husserl skiljer uttryckligen sin metod från Descartes tvivel. Världen förnekas inte. Man avstår från att använda tron på den som förklaring, för att se hur den tron själv är uppbyggd.
- ”Fenomenologi och existentialism är samma sak.”
- Fenomenologin är en metod som Husserl utformade för att grunda vetenskapen. Existentialismen är en lära om frihet och ansvar som använder metoden. Husserl ogillade vändningen.
Att läsa
- FenomenologiDan Zahavi · 2003
En kort och klar introduktion av en dansk filosof. Klassikerna själva är svåra att börja med.
- Vara och tid, §§ 12–18Martin Heidegger · 1927
Analysen av vara-i-världen och verktyget. Språket är egensinnigt, men avsnittet om hammaren går att följa.
- Kroppens fenomenologiMaurice Merleau-Ponty · 1945
Första delen av Varseblivningens fenomenologi, med många exempel från psykologi och neurologi.
- Människans villkorHannah Arendt · 1958
Fenomenologin tillämpad på det verksamma livet: arbete, tillverkning och handling.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påRationalism
Husserl knyter an till Descartes: filosofin ska börja i det egna medvetandet, där inget tvivel är möjligt.
Vart sedan
- Förs vidare avKyotoskolan
Kyotofilosoferna läste Husserl och Heidegger, och flera av dem studerade i Freiburg.
- Förs vidare avExistentialism
Sartre studerade Husserl och Heidegger i Berlin. Varat och intet har underrubriken ”en fenomenologisk ontologi”.
- Förs vidare avHermeneutik
Gadamer var Heideggers elev och bygger på hans tanke att förståelse är ett grunddrag i människans tillvaro.
- Förs vidare avPoststrukturalism
Derrida började som Husserlforskare, och hans dekonstruktion tar sitt namn och sin uppgift från Heidegger.