Analytisk filosofi · ca 1880–1920
Logisk analys
Filosofiska problem ska lösas genom att analysera språkets logiska form med den nya formella logiken. Startskottet för den analytiska filosofin.
Den 16 juni 1902 skriver den trettioårige engelsmannen Bertrand Russell ett artigt brev till en föga känd matematikprofessor i Jena, Gottlob Frege. Frege har ägnat tjugo år åt att visa att aritmetiken kan härledas ur ren logik. Andra bandet av hans livsverk ligger i tryckpressen. Russell skriver att han beundrar arbetet och bara har stött på en svårighet på ett enda ställe.
Svårigheten är en motsägelse som fäller hela bygget. Frege svarar inom en vecka att upptäckten har gjort honom bestört, och han lägger till ett efterord i boken där han medger det. Russell sade senare att han aldrig sett en större hederlighet. Ur brevväxlingen växte en ny sorts filosofi, som frågade: vad säger vi egentligen när vi säger något?
Bakgrund
Under 1800-talet hade matematikerna börjat granska sina egna grunder. Analysen hade vilat på oklara begrepp som oändligt små storheter, och man ville ha strängare bevis. Frege drog slutsatsen att det behövdes en ny logik. Den som fanns, Aristoteles syllogistik, kunde inte ens uttrycka en sats som att varje tal har en efterföljare.
År 1879 gav han ut en liten bok med ett helt nytt logiskt skriftspråk, där satser delas upp i funktion och argument och där orden alla och någon får exakt behandling. Det var det största framsteget i logiken sedan antiken, och nästan ingen lade märke till det.
I England härskade vid samma tid en idealism som gick tillbaka på Hegel. Filosofer som F.H. Bradley lärde att verkligheten är en enda sammanhängande helhet och att varje enskilt påstående därför bara är delvis sant. De unga Cambridgefilosoferna Russell och G.E. Moore gjorde uppror omkring 1898. Moore hävdade att det finns många skilda fakta och att sunt förnuft oftast har rätt. Russell fann i Freges och italienaren Peanos logik det redskap han behövde.
Grundtankar
Matematiken är logik
Frege och Russell försökte visa att talen kan definieras med rent logiska begrepp och att aritmetikens satser kan bevisas ur logiska lagar. Talet två är, ungefär, klassen av alla par. Programmet kallas logicism. Russell och Whitehead genomförde det i tre väldiga band, där det krävs flera hundra sidor för att bevisa att ett plus ett är två.
Mening och referens är två saker
Morgonstjärnan och aftonstjärnan är samma himlakropp, planeten Venus. Ändå var det en upptäckt att de är det. Frege förklarar det med att ett uttryck har både en referens, det ting det står för, och en mening, det sätt på vilket tinget är givet. Två uttryck kan ha samma referens och olika mening.
Grammatiken döljer den logiska formen
Satsen att Frankrikes nuvarande kung är skallig tycks handla om en person som inte finns. Är den sann eller falsk? Russell visade 1905 att den i själva verket säger tre saker: det finns en kung av Frankrike, det finns högst en, och han är skallig. Den första är falsk, och därmed hela satsen. Gåtan försvinner när den verkliga formen har skrivits ut.
Världen består av fakta
Mot idealisternas enda helhet ställde Russell en värld av många oberoende fakta, som kan analyseras ned till enkla beståndsdelar. Språket kan på samma sätt delas upp i enkla satser som svarar mot dem. Han kallade läran logisk atomism. Sammansatta satser är sanna eller falska beroende på de enkla som de är byggda av.
Satsen är en bild
Russells elev Ludwig Wittgenstein skrev under första världskriget en kort bok, Tractatus, som drar slutsatserna. En sats avbildar ett möjligt sakläge, så som en modell avbildar en trafikolycka. Det som går att säga är naturvetenskapens satser. Logikens satser säger ingenting, och etik och livets mening kan inte uttryckas alls. Det kan bara visa sig.
Utveckling
- 1879–1893
Frege i Jena
Begreppsskriften, Aritmetikens grundvalar och uppsatsen om mening och referens. Arbetet förblir nästan oläst.
- 1898–1905
Upproret i Cambridge
Moore och Russell bryter med idealismen. Moore ger ut Principia Ethica 1903, och Russell upptäcker paradoxen och skriver uppsatsen Om beteckning.
- 1910–1913
Principia Mathematica
Russell och Alfred North Whitehead genomför logicismen med typteorin. Wittgenstein kommer till Cambridge 1911, på Freges inrådan.
- 1918–1922
Atomismen och Tractatus
Russell föreläser om logisk atomism. Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus kommer ut 1921 och med Russells förord 1922.
Invändningar
Logiken räcker inte till matematiken
För att undvika paradoxen fick Russell införa typteorin och ett par axiom, bland dem att det finns oändligt många ting, som knappast är logiska sanningar. Kurt Gödel visade 1931 att varje motsägelsefritt system som rymmer aritmetiken innehåller sanna satser som inte kan bevisas i det. Programmet i sin ursprungliga form gick därmed inte att fullfölja.
Den som analyserar måste redan förstå
Moore upptäckte ett problem med själva metoden. Om en analys säger samma sak som det analyserade är den intetsägande. Om den säger något annat är den fel. Den sene Wittgenstein gick längre och förkastade idén att vardagsspråket har en dold logisk form som filosofen ska gräva fram. Språket är i ordning som det är, och orden betyder det de används till.
Tractatus upphäver sig själv
Om bara naturvetenskapens satser har mening, vad är då bokens egna satser om språket och världen? Wittgenstein drog själv slutsatsen på näst sista sidan: den som har förstått honom inser att hans satser är nonsens, en stege som ska kastas bort när man har klättrat upp. Russell anmärkte i förordet att författaren ändå lyckas säga en hel del om det som inte kan sägas.
Arvet
Kartan visar en linje in, en reaktion mot den tyska idealismen i dess brittiska form, och två linjer ut. Wienkretsens logiska positivism tog Tractatus och den nya logiken och gjorde dem till ett program mot metafysiken. Vardagsspråksfilosofin, ledd av den sene Wittgenstein, vände sig mot idén om ett logiskt idealspråk.
Här börjar den analytiska filosofin, som i dag dominerar universiteten i den engelsktalande världen och i Norden. Dess stil kommer härifrån: små, avgränsade frågor, uttalade definitioner, argument uppställda steg för steg.
Freges logik är grunden för all modern logik och därmed för datavetenskapen. Varje programspråk och varje databasfråga bygger på funktioner, argument och kvantifikatorer av det slag han införde 1879. Alan Turing, som formulerade teorin för datorn, arbetade med frågor som Principia och Gödel hade ställt.
Vanliga missförstånd
- ”Analytisk filosofi handlar bara om ord.”
- Frege, Russell och den unge Wittgenstein ville förstå tal, sanning och världens uppbyggnad. Språkets analys var metoden. De ansåg att många gamla problem berodde på att grammatiken hade lurat tanken.
- ”Russells paradox visade att matematiken är motsägelsefull.”
- Den visade att ett naivt mängdbegrepp är det. Matematikerna svarade med axiom som begränsar vilka mängder som får bildas, och på den grunden arbetar matematiken i dag.
- ”Tractatus slutord betyder att det man inte kan tala om är oviktigt.”
- Wittgenstein skrev till en förläggare att bokens poäng var etisk och att den viktiga delen var den han inte hade skrivit. Wienkretsen läste honom som metafysikens fiende. Själv läste han Tagore för dem.
Att läsa
- Filosofins problemBertrand Russell · 1912
En liten introduktion skriven för allmänheten. Visar metoden på frågor om kunskap, materia och sanning.
- Om mening och referensGottlob Frege · 1892
Tjugo sidor som grundlade språkfilosofin. Morgonstjärnan och aftonstjärnan finns här.
- Om beteckningBertrand Russell · 1905
Analysen av Frankrikes kung. Länge kallad ett mönster för hur filosofi ska bedrivas.
- Tractatus logico-philosophicusLudwig Wittgenstein · 1921
Sjuttio sidor numrerade satser. Läs förordet, sedan satserna 1–2.1 och från 6.4 till slutet.
Släktskap
Varifrån
- Reagerar motTysk idealism
Russell och Moore gör kring sekelskiftet uppror mot den idealism i Hegels efterföljd som då dominerade brittisk filosofi.
Vart sedan
- Förs vidare avLogisk positivism
Wienkretsen tar Freges och Russells logik som verktyg och läser Wittgensteins Tractatus rad för rad.
- Möter motstånd frånVardagsspråksfilosofi
Den sene Wittgenstein vänder sig mot tanken, som han själv hade drivit, att vardagsspråket döljer en strikt logisk form.