Antiken · ca 320 f.Kr.–200 e.Kr.
Skepticism
Säker kunskap går inte att nå, så den vise avstår från omdömen och finner sinnesro i det. De skeptiska argumenten förföljde filosofin ända fram till Descartes.
År 155 f.Kr. skickar Aten tre filosofer som sändebud till Rom. En av dem, Karneades, håller enligt traditionen ett lysande tal till rättvisans försvar inför stadens unga män. Nästa dag talar han lika lysande mot rättvisan. Den gamle senatorn Cato ser till att sändebuden snabbt får resa hem.
Karneades ledde Platons akademi, som då hade blivit skepticismens högborg. Han ville inte visa att rättvisan är värdelös. Han ville visa att ingen av sidorna kunde bevisa sin sak. Skeptikerna frågade om vi alls kan veta hur något är, och vad som händer med en människa som slutar påstå det.
Bakgrund
Pyrrhon från Elis följde med Alexander den stores fälttåg ända till Indien. Där mötte han enligt källorna asketer som grekerna kallade nakna vise. Hemkommen levde han stilla och skrev ingenting. Eleven Timon berättar att han lärde att tingen är obestämbara och att den som inser det först blir mållös och sedan lugn.
Den andra roten är Sokrates, som sade sig veta att han ingenting visste. När Arkesilaos omkring 268 f.Kr. tog över Platons akademi gjorde han det sokratiska frågandet till skolans hela verksamhet. Måltavlan var stoikerna, som hävdade att vissa intryck är så klara att de inte kan vara falska. Akademikerna angrep det påståendet i två hundra år.
Skepticismen uppstod alltså som svar på de tvärsäkra systemen. Epikuréer och stoiker lovade båda sinnesro genom rätt lära. Skeptikerna lovade samma sinnesro genom att avstå från lära.
Grundtankar
Mot varje argument står ett lika starkt
Skeptikerns hantverk är att ställa sken mot sken och tanke mot tanke. Tornet ser runt ut på håll och fyrkantigt på nära håll. Det finns goda skäl för att själen är odödlig och goda skäl emot. När vågskålarna väger jämnt har man ingen grund för att välja sida.
Den som inte kan avgöra bör avstå från omdöme
Följden av jämvikten är epoché, att hålla inne med sitt omdöme. Skeptikern säger inte att honungen är söt, och inte att den inte är det. Han säger att den förefaller honom söt just nu. Han förnekar inget och påstår inget om hur tingen är bortom det som visar sig.
Lugnet kommer som en skugga
Sextus berättar om målaren Apelles, som försökte måla löddret kring en hästs mun och misslyckades. Till slut kastade han svampen på tavlan i ilska, och avtrycket blev precis det lödder han sökt. Så går det för skeptikern. Han söker lugn genom att finna sanningen, ger upp, och finner att lugnet följer av sig självt.
Man kan leva efter det som visar sig
Skeptikern blir inte handlingsförlamad. Han följer det som framträder för honom, utan att ta ställning till om det är sant. Sextus nämner fyra vägvisare: naturen, som ger oss sinnen och tanke, drifterna, som får oss att äta när vi är hungriga, landets lagar och seder, och de hantverk man har lärt sig.
Det sannolika räcker för handling
Akademikern Karneades gav ett annat svar. Vissa intryck är mer övertygande än andra, särskilt när de har prövats och inget talar emot dem. Ser du ett rep i ett mörkt rum som kan vara en orm, petar du på det med en käpp. Visshet får du aldrig, men du har tillräckligt för att handla.
Utveckling
- ca 320–270 f.Kr.
Pyrrhon och Timon
Pyrrhon lever sin lära i Elis. Timon gör den känd i satiriska dikter som hånar alla andra filosofer.
- ca 268–90 f.Kr.
Den skeptiska Akademin
Arkesilaos och Karneades argumenterar mot stoikernas kunskapslära. Ingen av dem skriver något. Cicero är vår främsta källa.
- ca 80 f.Kr.–100 e.Kr.
Pyrrhonismen återupplivas
Ainesidemos lämnar en akademi som han anser har blivit för dogmatisk och knyter an till Pyrrhon. Agrippa formulerar fem allmänna argumentationssätt.
- ca 200 e.Kr.
Sextus Empiricus
Läkaren Sextus sammanfattar hela traditionen. Hans skrifter är de enda skeptiska verk som har bevarats i sin helhet.
Invändningar
Utan övertygelser kan man inte handla
Stoikerna menade att varje handling kräver att man bejakar något, till exempel att det ligger bröd framför en. Den som verkligen avstod från omdöme skulle ligga stilla och svälta. Skeptikernas två svar finns bland grundtankarna: man följer det som visar sig, eller det sannolika. Kritiker undrar om det inte är övertygelser under annat namn.
Skeptikern påstår att inget går att veta
Då vet han ju en sak. Akademikerna tog invändningen på allvar och sade att inte heller detta är säkert. Sextus liknar skeptikerns satser vid ett laxermedel, som driver ut sig självt tillsammans med det som ska bort, och vid en stege som man sparkar undan när man har klättrat upp.
Skepticismen gör människan foglig
Den som inte har någon grund för att bedöma lagar och seder följer dem som gäller där hon råkar bo. En skeptiker under en tyrann har inget att sätta emot. Sextus tycks godta slutsatsen. Senare har Montaigne försvarat hållningen som ödmjukhet och andra fördömt den som likgiltighet.
Arvet
Kartan visar en linje från platonismen: skepticismen växte ur Sokrates frågor och bodde länge i Platons egen skola. Framåt går två linjer. När Sextus skrifter trycktes på latin på 1560-talet gav de renässanshumanisterna ett vapen mot all tvärsäkerhet. Montaigne lät rista skeptiska satser i takbjälkarna i sitt bibliotek.
Den andra linjen går till rationalismen, som en reaktion. Descartes tog de skeptiska argumenten om sinnesvillor och drömmar och drev dem så långt han kunde för att finna något som inte gick att betvivla. Hume gjorde senare skepticismen till en del av empirismen, och frågan om hur kunskap är möjlig har präglat filosofin sedan dess.
Vetenskapens krav på att resultat ska prövas och kunna upprepas har skeptiska rötter. Rådet att söka upp de bästa argumenten mot den egna åsikten är detsamma som Karneades gav.
Vanliga missförstånd
- ”En skeptiker förnekar att sanning finns.”
- Att förneka är också att påstå. Den antike skeptikern lämnar frågan öppen och fortsätter undersöka. Sextus kallar dem som säger att sanningen inte går att finna för dogmatiker av ett negativt slag.
- ”Pyrrhon var så skeptisk att vännerna fick rädda honom från vagnar och stup.”
- Historien berättas av Diogenes Laertios, som själv nämner att Ainesidemos förnekade den. Pyrrhon blev omkring nittio år och var ansedd i sin hemstad.
- ”Antik skepticism är samma sak som att tvivla på omvärlden.”
- Tanken att hela yttervärlden kan vara en illusion hör till Descartes. De antika skeptikerna tvivlade på läror om tingens natur, och deras mål var ett lugnt liv, inte en säker grund för vetenskapen.
Att läsa
- Pyrrhonismens grunder, bok 1Sextus Empiricus · ca 200 e.Kr.
En kort och klar presentation av vad skepticismen är, vad den vill och hur den argumenterar. De tio argumentationssätten finns här.
- AcademicaCicero · 45 f.Kr.
Striden mellan Akademin och stoikerna, återgiven av en romare som själv räknade sig som akademisk skeptiker.
- Försvar för Raymond SebondMichel de Montaigne · 1580
Den längsta av Montaignes essäer och den text som förde skepticismen in i modern tid.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påPlatonism
Platons egen akademi blev skeptisk. Dess ledare åberopade Sokrates, som bara visste att han ingenting visste.
Vart sedan
- Förs vidare avRenässanshumanism
När Sextus Empiricus gavs ut på latin på 1560-talet tog Montaigne starka intryck. De skeptiska argumenten går igen i hans essäer.
- Möter motstånd frånRationalism
De nyupptäckta skeptiska argumenten är det Descartes vill besegra. Han driver tvivlet så långt det går för att finna något som står fast.