Österländska traditioner · 1910–1960-talet
Kyotoskolan
Japansk filosofi som förenade zenbuddhismens tankar om tomhet och intet med Hegel, Husserl och Heidegger. Ett tidigt försök till verklig dialog mellan öst och väst.
Längs en kanal i östra Kyoto löper en gångstig kantad av körsbärsträd. Den kallas Filosofens stig. Där gick professor Nishida Kitaro sin dagliga promenad på 1910- och 1920-talen, försjunken i tankar. I tio år före professuren hade han undervisat vid en gymnasieskola på landet, suttit i zenmeditation tidigt varje morgon och läst William James och tysk idealism på kvällarna.
Ur de två övningarna kom 1911 en bok som räknas som den första självständiga filosofin i Japan i västerländsk form. Nishida ville säga med filosofins begrepp det han hade erfarit på meditationskudden. Kan man tänka en verklighet som ligger före uppdelningen i den som ser och det som ses?
Bakgrund
Japan öppnades för omvärlden 1868 efter mer än två hundra år av avstängdhet. På en generation infördes västerländsk teknik, förvaltning och vetenskap. För filosofi fanns inget ord. Man fick bilda ett, tetsugaku, och ämnet lärdes ut av inkallade tyska och amerikanska lärare. De första japanska filosoferna förmedlade Kant, Hegel och Mill.
Nishida, född 1870, tillhörde den första generation som kunde göra mer än så. Han var skolad i de konfucianska klassikerna, övade zen under en mästare i Kyoto och var barndomsvän med D.T. Suzuki, som senare gjorde zen känt i väst. Samtidigt läste han allt av europeisk filosofi han kom över.
Från buddhismen, och särskilt från zen och Nagarjunas lära om tomhet, kom grundtanken: ingenting har ett eget, fast väsen, och jaget är ingen substans. Från väst kom formen. När Nishidas elever på 1920- och 1930-talen reste till Tyskland sökte de sig till Freiburg, där fenomenologin just då utvecklades av Husserl och Heidegger. Tanabe Hajime och Nishitani Keiji hörde båda Heidegger föreläsa.
Grundtankar
Ren erfarenhet kommer före subjekt och objekt
I det ögonblick man ser en färg eller hör en ton finns ännu ingen tanke på att jag ser eller att det är en yttre sak. Det finns bara seendet. Nishida kallar det ren erfarenhet, med ett uttryck från William James. Uppdelningen i ett jag och en värld är en senare bearbetning. Det är inte individen som har erfarenheter, skriver han. Erfarenheten har individen.
Allt som finns, finns på en plats
Nishida övergav senare det psykologiska språket för ett logiskt. Varje ting är bestämt i ett sammanhang, som en färg finns i färgernas fält. Fälten ligger i större fält. Det yttersta, som omfattar allt, kan inte självt vara ett ting, för då måste det ligga i något ännu större. Han kallar det det absoluta intets plats.
Intet är ingen tomhet
I västerländsk filosofi är grunden vanligen det högsta varat: Gud, substansen, anden. Här är grunden intet. Det betyder inte att ingenting finns. Det betyder att verklighetens grund saknar form och gränser och därför kan ge rum åt allt. Ett rum är användbart för att det är tomt, säger redan Daodejing.
Motsatserna upphävs inte
Hegel lät motsättningar gå upp i en högre enhet. Nishida talar om en motsägelsefull självidentitet. Det ena och de många, jaget och världen, liv och död bestämmer varandra och förblir åtskilda i samma ögonblick. Verkligheten är den spänningen, och den löses aldrig upp. Tanabe invände att läraren glömde det som ligger mellan individ och helhet: folket, staten, historien.
Nihilismen övervinns genom att gå igenom den
Nishitani läste Nietzsche och såg att den moderna världen har förlorat sin grund. Vetenskapen har gjort naturen till mekanik och människan till ett ting. Vägen tillbaka till den gamla tron är stängd. Men om man går till botten med intigheten öppnar den sig mot det buddhismen kallar tomhet, där tingen framträder som de är, utan att vara medel för ett jag.
Utveckling
- 1911–1928
Nishida i Kyoto
En studie av det goda kommer 1911. Nishida är professor i Kyoto 1913–1928 och utformar under 1920-talet logiken om platsen.
- 1927–1945
Skolan och kriget
Tanabe efterträder Nishida och kritiserar honom. Namnet Kyotoskolan ges 1931 av en marxistisk elev. Under kriget deltar flera av de yngre i samtal som ger Japans krig en världshistorisk mening.
- 1945–1962
Ånger och omprövning
Nishida dör i juni 1945. Tanabe ger 1946 ut Filosofi som metanoetik. Nishitani avstängs från sin tjänst under ockupationen och återinsätts 1952.
- 1961–1990
Dialog med väst
Nishitanis Religion och intet kommer 1961 och på engelska 1982. Abe Masao och Ueda Shizuteru för samtal med kristna teologer och västerländska filosofer.
Invändningar
Filosofi åt imperiet
Nishida skrev under kriget texter om kejsarhuset och om en östasiatisk ordning, och hans elever talade 1941–1942 om kriget som ett övervinnande av det moderna. Efter 1945 anklagades skolan för att ha gett imperialismen en filosofi. Försvarare påpekar att Nishida övervakades av militären och försökte styra begreppen bort från erövring. Frågan om hur stort ansvaret är har inget enkelt svar.
Är det filosofi eller religion?
Om grunden är en erfarenhet som ligger före all åtskillnad och som bara nås genom övning, kan den då prövas med argument? Västerländska kritiker har sett läran som zen i akademisk dräkt. Japanska zenbuddhister har å sin sida menat att den gör övningen till begrepp. Nishida svarade att all filosofi börjar i en erfarenhet som den inte själv har skapat.
Individen försvinner i intet
Tanabe menade att Nishidas plats för absolut intet hoppar över det konkreta. Människor lever i folk, klasser och stater och når inte det absoluta direkt. Marxistiska elever som Tosaka Jun gick längre: läran är en idealism som löser verkliga motsättningar i en kontemplativ dimma. Tosaka dog i fängelse 1945.
Arvet
Kartan visar två linjer in: från buddhismen, som gav läran om tomhet och jagets overklighet, och från fenomenologin, som gav metoden och samtalspartnerna. Det gör Kyotoskolan till den plats på kartan där öst och väst faktiskt möts i samma texter. Heidegger tog själv intryck av samtalen med sina japanska besökare och skrev senare en dialog om språket med en japan.
I Japan är Nishida den moderna filosofins grundgestalt, och hans samlade verk fyller tjugofyra band. Utanför Japan har skolan framför allt betytt något för religionsdialogen mellan buddhism och kristendom och för den jämförande filosofin.
Den har också ställt en fråga som har blivit allt vanligare: är filosofi något som bara Europa har haft, eller finns det flera traditioner som kan tala med varandra på lika villkor? Den som i dag läser om mindfulness som ren uppmärksamhet på det som är möter en avlägsen släkting till Nishidas rena erfarenhet.
Vanliga missförstånd
- ”Kyotoskolan är zenbuddhism.”
- Den är akademisk filosofi i samtal med Kant, Hegel och Heidegger. Tanabe hämtade mer från Shinrans rena land-buddhism och från kristendomen än från zen.
- ”Intet betyder att världen inte finns.”
- Absolut intet är det formlösa sammanhang i vilket allt som finns har sin plats. Läran förnekar att tingen har ett eget, oberoende väsen, inte att de finns.
- ”Skolan var en sammanhållen grupp med gemensam lära.”
- Namnet gavs av en kritiker. Tanabe angrep Nishida offentligt från 1930, och de två bröt umgänget. Det som förenar dem är frågorna och platsen.
Att läsa
- En studie av det godaNishida Kitaro · 1911
Debutverket om ren erfarenhet. Det enda av Nishida som är lättillgängligt. Finns på engelska som An Inquiry into the Good.
- Religion och intetNishitani Keiji · 1961
Skolans mest lästa bok i väst. Om nihilism, vetenskap och tomhet, i samtal med Nietzsche, Sartre och Mäster Eckhart.
- Filosofi som metanoetikTanabe Hajime · 1946
Skriven under krigets sista månader. En filosof som erkänner sin skuld och börjar om från sitt eget misslyckande.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påBuddhism
Nishida övade zen i många år, och den buddhistiska tanken om tomhet bär upp skolans grundbegrepp, det absoluta intet.
- Bygger påFenomenologi
Kyotofilosoferna läste Husserl och Heidegger, och flera av dem studerade i Freiburg.