Medeltiden · 800–1200-talet
Islamisk och judisk filosofi
Bevarade, översatte och utvecklade Aristoteles när han var bortglömd i väst, och brottades med hur förnuft och uppenbarelse hänger ihop. Härifrån nådde Aristoteles tillbaka till Europa.
Enligt en berättelse från 900-talet drömde kalifen al-Mamun en natt att han såg en man med ljus hy och hög panna sitta på hans tron. Han frågade vem mannen var och fick svaret: jag är Aristoteles. Kalifen frågade vad det goda är. Det som förnuftet finner gott, svarade drömgestalten.
Drömmen fick förklara varför kalifen i Bagdad lät hämta grekiska handskrifter och bekosta översättare. Under tvåhundra år överfördes nästan hela den grekiska vetenskapen och filosofin till arabiska. De som läste översättningarna stod inför en ny fråga: vad händer när förnuftets sanning möter en uppenbarad bok?
Bakgrund
När araberna på 600-talet erövrade Syrien, Egypten och Persien tog de över områden där grekisk lärdom levde kvar, ofta hos kristna som undervisade i Aristoteles logik på syriska. Abbasiderna grundade Bagdad 762 och behövde läkare, astronomer och räknekunniga ämbetsmän. Översättningen blev ett stort projekt som bars av hovet och av rika familjer. Den kristne läkaren Hunayn ibn Ishaq och hans krets översatte Galenos, Platon och Aristoteles.
Samtidigt hade den islamiska teologin, kalam, börjat ställa egna filosofiska frågor. Är Koranen skapad eller evig? Är människan fri om Gud bestämmer allt? Filosoferna, som kallade sin verksamhet falsafa, gick längre och hävdade att den grekiska vetenskapen var en självständig väg till sanningen.
Den Aristoteles de läste var färgad av nyplatonismen. En skrift som gick under namnet Aristoteles teologi var i själva verket utdrag ur Plotinos. Därför blev deras världsbild en förening av Aristoteles logik och fysik med nyplatonikernas lära om hur allt flödar ur en första källa.
Grundtankar
Vad något är och att det finns är två saker
Avicenna skilde mellan ett tings väsen och dess existens. Jag kan förstå vad en triangel eller en häst är utan att veta om det finns någon. Allt vi möter kunde alltså ha låtit bli att finnas och måste ha fått sin existens från något annat. Kedjan kan inte fortsätta utan slut. Det måste finnas något som finns av nödvändighet, och det är Gud.
Förnuft och uppenbarelse säger samma sak
Al-Farabi lärde att filosofen och profeten når samma sanning. Filosofen fattar den med begrepp, och profeten klär den i bilder och lagar som alla kan förstå. Religionen är filosofi i folklig form. Averroes drog slutsatsen att Koranen själv befaller studiet av filosofi, eftersom den uppmanar de troende att betrakta skapelsen.
Sanningen kan inte strida mot sanningen
När ett bevis och en vers i skriften tycks säga emot varandra ska versen tolkas bildligt, skriver Averroes. Men alla ska inte få höra tolkningen. Människor övertygas på olika sätt: de lärda av bevis, teologerna av sannolika argument och folket av bilder. Den som ger folket bevis de inte kan följa tar ifrån dem tron utan att ge dem kunskap.
Om Gud kan man bara säga vad han inte är
Den judiske tänkaren Maimonides, som skrev på arabiska i Kairo, hävdade att varje egenskap vi tillskriver Gud gör honom lik det skapade. Att säga att Gud är mäktig betyder bara att han inte är maktlös. Bibelns tal om Guds hand och Guds vrede är bilder för dem som behöver dem.
Orsakssambanden kunde vara annorlunda
Teologen al-Ghazali angrep filosofernas tro på nödvändiga samband i naturen. Vi ser att bomullen brinner när elden kommer nära. Vi ser aldrig att elden måste bränna. Det som sker är att Gud skapar bränningen vid varje tillfälle och skulle kunna låta bli. Argumentet påminner om det Hume lade fram sexhundra år senare, men med en annan slutsats.
Utveckling
- ca 800–950
Översättningarna och de första filosoferna
Al-Kindi skriver i Bagdad de första filosofiska verken på arabiska. Al-Farabi kallas den andre läraren, efter Aristoteles.
- ca 1000–1037
Avicenna
Ibn Sina i Persien bygger det system som all senare filosofi i öst utgår från. Hans medicinska kanon används i Europa in på 1600-talet.
- ca 1095
Al-Ghazalis angrepp
I Filosofernas inkonsekvens anklagar al-Ghazali Avicenna för otro på tre punkter, bland dem läran att världen är evig.
- 1100-talet
Andalusien
Averroes i Córdoba kommenterar nästan hela Aristoteles och svarar al-Ghazali. Maimonides, född i samma stad, skriver De förvillades vägvisare i Kairo omkring 1190.
- 1200-talet och framåt
Två arv
Verken översätts till latin i Toledo och formar skolastiken. I Persien fortsätter filosofin hos Suhrawardi och senare Mulla Sadra.
Invändningar
Filosofernas bevis håller inte
Al-Ghazali mötte filosoferna med deras egna medel. De påstår sig ha bevis men är oense inbördes, och deras argument för världens evighet bygger på antaganden som inte är nödvändiga. En Gud som bara känner allmänna sanningar och inte de enskilda människorna är inte Koranens Gud. Averroes svarade punkt för punkt i en bok med titeln Inkonsekvensens inkonsekvens.
En filosofi för de få
Om religionen är bilder för folket och filosofin sanningen för de lärda, så lever filosofen ett dubbelliv. Averroes dömdes till förvisning 1195, och hans böcker brändes. I det kristna Europa anklagades hans latinska efterföljare för att lära en dubbel sanning, en för tron och en för förnuftet. Averroes själv hävdade att sanningen är en.
Aristoteles och skapelsen går inte ihop
Aristoteles värld har alltid funnits. Koranen och Bibeln talar om en skapelse. Maimonides medgav att ingen sida kan bevisa sin sak och valde skapelsen, eftersom den lämnar plats för under och för en Gud med vilja. Kritiker inom judendomen ansåg ändå att han hade gett bort för mycket, och striden om hans bok splittrade församlingar i över hundra år.
Arvet
Kartan visar en linje från aristotelismen och en till skolastiken. På 1100-talet översatte lärda i Toledo arabiska verk till latin, och med dem kom både Aristoteles och hans kommentatorer. Thomas av Aquino kallar Averroes helt enkelt Kommentatorn. Skillnaden mellan väsen och existens hämtade han hos Avicenna, och sitt sätt att tala om Gud diskuterar han med Maimonides.
Bilden att filosofin dog i den islamiska världen efter al-Ghazali är seglivad men fel. Logik blev en del av de religiösa skolornas läroplan, och i Persien pågår en obruten tradition från Avicenna till i dag.
Orden algebra, algoritm, alkohol och siffra kommer från arabiskan, och många stjärnor bär arabiska namn. De påminner om att den vetenskap som Europa byggde vidare på under renässansen hade bevarats och utvecklats på arabiska i flera hundra år.
Vanliga missförstånd
- ”Araberna bevarade bara grekernas verk.”
- De kritiserade och byggde ut dem. Avicennas skillnad mellan väsen och existens, hans modallogik och al-Ghazalis kritik av orsaksbegreppet är nya bidrag.
- ”Det var en arabisk filosofi.”
- Språket var arabiska, men Avicenna och al-Farabi kom från Centralasien, flera av översättarna var kristna och Maimonides var jude. Därför talar man hellre om filosofi i den islamiska världen.
- ”Al-Ghazali var en fiende till förnuftet.”
- Han försvarade logiken och förde in den i teologin. Det han angrep var filosofernas metafysiska anspråk, och han gjorde det med filosofiska argument.
Att läsa
- Hayy ibn YaqzanIbn Tufayl · ca 1170
En filosofisk roman om ett barn som växer upp ensamt på en ö och genom eget förnuft når fram till kunskap om Gud. Kort och lättläst.
- Räddaren från villfarelsenal-Ghazali · ca 1108
En självbiografi om tvivel, sammanbrott och sökande bland teologer, filosofer och mystiker.
- Den avgörande avhandlingenAverroes · ca 1180
Ett juridiskt utlåtande om att religionens lag tillåter och till och med kräver filosofi.
- De förvillades vägvisareMaimonides · ca 1190
Skriven för den som har studerat både Tora och filosofi och inte får dem att gå ihop. Krävande. Börja med inledningen och kapitlen om Guds attribut i första delen.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påAristotelism
Aristoteles verk översattes till arabiska och blev grunden för filosofin från Bagdad till Córdoba.
Vart sedan
- Förs vidare avSkolastik
Genom latinska översättningar av Avicenna och Averroës fick 1200-talets Europa tillbaka Aristoteles, med kommentarer.