Österländska traditioner · 500–700-talet–
Zen (chan)
Ett möte mellan buddhism och daoism i Kina: upplysning nås genom direkt insikt och meditation snarare än genom skrifter och resonemang. Spreds till Japan som zen.
I ett kloster i södra Kina på 600-talet ber abboten sina munkar att skriva en vers som visar deras insikt. Den främste eleven skriver att sinnet är en klar spegel som ständigt måste putsas fri från damm. En analfabet som stöter ris i köket låter någon skriva ett svar på väggen: det finns ingen spegel, och var skulle dammet fastna?
Köksarbetaren hette Huineng, och enligt berättelsen gav abboten honom i hemlighet sin mantel och skål som tecken på att han var efterträdaren. Historien är skriven långt efteråt av hans anhängare. Men den rymmer hela zen: finns uppvaknandet redan här, eller måste man arbeta sig fram till det?
Bakgrund
Buddhismen kom till Kina längs Sidenvägen under århundradena efter vår tideräknings början. Översättarna behövde kinesiska ord för indiska begrepp och lånade dem från daoismen. Uppvaknandet blev att nå dao, och buddhistisk tomhet lästes sida vid sida med Laozis och Zhuangzis misstro mot namn och indelningar.
På 500-talet fanns i Kina ett stort antal buddhistiska skolor med omfattande skrifter och invecklade läror om vägens stadier. Chan, som betyder meditation, växte fram som en motrörelse. Den hävdade att det väsentliga inte står i skrifterna. Det förs över direkt, från lärare till elev.
Rörelsen gav sig själv en stamtavla. Den indiske munken Bodhidharma ska ha kommit till Kina omkring år 500 och suttit vänd mot en vägg i nio år. Från honom räknas sex patriarker fram till Huineng. Historiker ser berättelserna som skapade på 700-talet och senare, när olika grupper stred om vem som var den rätta arvtagaren.
Grundtankar
Alla har redan buddhanaturen
Uppvaknandet är inget man skaffar sig. Varje varelse har från början samma natur som Buddha, men den är skymd av vanor och föreställningar. Övningen går därför inte ut på att bli någon annan. Den går ut på att se det som redan är fallet. Därav Huinengs fråga om var dammet skulle kunna fastna.
Insikten kommer plötsligt
Den södra skolan, som räknade Huineng som sin patriark, lärde att uppvaknandet sker i ett slag. Man kan inte se sin natur till hälften. Motståndarna i norr anklagades för att lära en stegvis rening. I praktiken övade alla länge. Frågan gällde om övningen leder fram till insikten eller är ett uttryck för den.
En överföring utanför skrifterna
Zen beskriver sig i fyra rader som en särskild överföring utanför lärorna, som inte bygger på ord och bokstäver, pekar direkt på människans sinne och låter henne se sin natur och bli buddha. Ord är som ett finger som pekar på månen. Den som stirrar på fingret missar månen.
Frågor som inte går att lösa med tanken
En munk frågar mästaren Zhaozhou om en hund har buddhanatur. Han svarar med ett enda ord: wu, som betyder icke. Sådana ordväxlingar samlades och blev koan, offentliga fall. Eleven får ett fall att arbeta med tills det vanliga tänkandet kör fast och en annan sorts förståelse bryter fram.
Att sitta är redan uppvaknandet
Den japanske munken Dogen plågades av en fråga: om alla har buddhanaturen, varför har buddhorna övat så hårt? Hans svar blev att övning och uppvaknande inte är två saker. Den som bara sitter, utan att sträva efter något, förverkligar det hon redan är. Detsamma gäller när man lagar mat eller sopar gården.
Utveckling
- ca 500–700
Den legendariska början
Bodhidharma och de första patriarkerna. De äldsta säkra spåren av en chan-rörelse är från 600-talet.
- 700–900-talet
Mästarnas tid
Under Tangdynastin verkar Mazu, Linji och Zhaozhou. Från dem kommer ropen, slagen och de korta svaren som senare blir koan.
- 1000–1200-talet
Samlingar och system
Under Songdynastin blir chan Kinas ledande buddhistiska skola med statsstödda kloster. Fallen samlas i Blå klippans krönika och Den portlösa spärren.
- 1191–1700-talet
Japan
Eisai för över Linji-skolan som rinzai, och Dogen grundar soto 1227. På 1700-talet ordnar Hakuin koanövningen i ett system.
Invändningar
Om ingenting ska göras, varför öva?
Kritiker inom buddhismen menade att läran om plötsligt uppvaknande gör moral och meditation överflödiga. Vid en debatt i Tibet på 790-talet ska en kinesisk chan-munk ha förlorat mot en indisk företrädare för den stegvisa vägen. Zen svarade på olika sätt. Zongmi lärde plötslig insikt följd av gradvis övning, och Dogen att övningen själv är uppvaknandet.
Zen föraktar förnuftet
Nykonfucianen Zhu Xi hade själv studerat chan som ung och vände sig mot det. Den som söker en insikt bortom ord lämnar familj, studier och samhällsansvar, menade han, och den som säger sig stå över gott och ont kan rättfärdiga vad som helst. Zen-kloster har i själva verket mycket stränga regler, men frågan om insiktens förhållande till moralen är inte avgjord.
Uppvaknade krigare
Under 1930- och 1940-talen stödde ledande japanska zenlärare kriget och beskrev dödandet som en övning i självförglömmelse. Forskaren och zenprästen Brian Victoria dokumenterade det 1997. Det visade att en insikt som beskrivs som bortom tanke och omdöme inte i sig skyddar mot nationalism. Flera japanska zenorganisationer har sedan dess bett om ursäkt.
Arvet
Kartan visar två linjer in, från buddhismen och från daoismen. Från den förra kommer meditationen och läran om tomhet och buddhanatur. Från den senare kommer misstron mot ord, förkärleken för det spontana och språket. Nykonfucianerna formade sedan sin lära delvis i strid med chan, som de hade lånat mycket av.
I Japan präglade zen teceremonin, tuschmålningen, trädgårdarna av sten och grus, haikudikten och svärdskonsten. På 1900-talet försökte filosoferna i Kyotoskolan uttrycka erfarenheten i den västerländska filosofins språk.
Till väst kom zen främst genom D.T. Suzukis böcker och Shunryu Suzukis undervisning i San Francisco på 1960-talet. Dagens meditationskurser och appar har flera källor, men bilden av meditation som att sitta stilla och följa andningen kommer till stor del härifrån.
Vanliga missförstånd
- ”Zen är att vara lugn och avslappnad.”
- Klosterlivet är hårt reglerat, med många timmars sittande, lite sömn och kroppsarbete. Koanövningen beskrivs av dem som har gjort den som en kris, inte som vila.
- ”Zen förkastar skrifter.”
- Ingen buddhistisk skola har producerat mer text. Munkarna reciterade sutror dagligen, och mästarna kunde dem väl. Avståndstagandet från ord är en hållning inom en mycket boklig tradition.
- ”En koan är en gåta eller nonsens.”
- En koan har ingen lösning att räkna ut, men den är inte godtycklig. Den bygger på buddhistisk lära, och eleven ska visa sin förståelse för läraren, som godtar eller underkänner svaret.
- ”Zen är japanskt.”
- Skolan uppstod i Kina och fanns där i sexhundra år innan den kom till Japan. Den lever också i Korea som seon och i Vietnam som thien.
Att läsa
- Den sjätte patriarkens plattformssutratillskriven Huineng · 700-talet
Berättelsen om köksarbetaren och verserna, följd av hans undervisning. Den enda kinesiska text som fått kallas sutra.
- Den portlösa spärren (Wumenguan)Wumen Huikai · 1228
Fyrtioåtta koan med korta kommentarer och verser. Hunden och risskålen finns här.
- GenjokoanDogen · 1233
Några sidor som inleder hans huvudverk Shobogenzo. Tät och poetisk, om övning, uppvaknande och tid.
- Zen Mind, Beginner's MindShunryu Suzuki · 1970
Korta föredrag för amerikanska elever. En modern ingång som håller sig nära övningen.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påBuddhism
Zen är en buddhistisk skola. Den ställer meditationen och det direkta uppvaknandet framför skriftstudierna.
- Bygger påDaoism
Chan tar upp daoismens spontanitet och dess misstro mot ord och begrepp.