Tidigmodern tid · 1600-talet
Rationalism
Säker kunskap kommer från förnuftet, och vissa idéer är medfödda. Descartes byggde allt vetande på en enda visshet: jag tänker, alltså finns jag.
Den 10 november 1619 ligger en tjugotreårig fransk soldat inkvarterad i en by vid Donau. Vintern har kommit och fälttåget står stilla. Han tillbringar dagen ensam i ett rum som värms av en kakelugn och tänker. På natten har han tre drömmar som han tolkar som en kallelse.
Soldaten är René Descartes. Det han kom fram till den dagen, berättar han senare, var att den kunskap han fått i skolan vilade på lösa grunder och att han måste riva allt och bygga om från början, med matematikens säkerhet som mått. Vad kan jag veta med full visshet, enbart genom att tänka?
Bakgrund
Början av 1600-talet var en tid då gamla vissheter föll. Reformationen hade delat kristenheten, och trettioåriga kriget pågick. Kopernikus och Galilei hade visat att jorden rör sig, mot vad både sinnena och Aristoteles säger. Skolastikens naturlära, med dess former och ändamål, förklarade inte den nya fysikens resultat.
Samtidigt hade Montaigne och andra gjort antikens skepticism känd igen. Om lärda män är oense om allt, och sinnena bedrar oss, varför skulle vi tro att vi vet något? Descartes tog skeptikerns vapen och vände det. Han tvivlade på allt som gick att tvivla på för att se om något stod kvar.
Förebilden var geometrin. Euklides går från några få självklara satser till långa kedjor av bevis som ingen kan bestrida. Descartes, som själv förenade geometri och algebra, menade att all kunskap borde kunna ordnas så. Hans efterföljare Spinoza och Leibniz delade den tron men kom fram till helt andra världsbilder.
Grundtankar
Jag tänker, alltså finns jag
Descartes föreställer sig en ond ande som bedrar honom om allt: himlen, jorden, hans egen kropp. Men för att bli bedragen måste han finnas. Så länge han tänker kan han inte tvivla på att han finns till som något som tänker. Det är den fasta punkten, och allt annat måste härledas från den.
Vissa idéer är medfödda
Idén om Gud, om oändligheten eller om en fullkomlig triangel kan inte komma från sinnena, eftersom vi aldrig har sett något sådant. Den måste finnas i förståndet från början. Leibniz förfinade tanken: sinnet är som ett marmorblock med ådror. Erfarenheten hugger fram figuren, men ådrorna bestämmer vilken figur som finns där.
Själ och kropp är två substanser
Kroppen är utsträckt i rummet och delbar, och den lyder mekanikens lagar. Själen tänker, saknar utsträckning och är odelbar. Descartes kan föreställa sig att han finns utan kropp men inte utan tanke, och drar slutsatsen att de är två olika ting. Naturen blir därmed en maskin som fysiken kan beskriva fullt ut.
Det finns bara en substans
Spinoza tog Descartes definition av substans, det som finns av sig självt, och drog slutsatsen att bara en sak uppfyller den. Han kallar den Gud eller naturen. Tanke och utsträckning är två sidor av samma verklighet, och människor är tillfälliga former av den. Allt följer med nödvändighet, som satserna i geometrin.
Inget sker utan tillräcklig grund
Leibniz ställde upp principen att det för varje faktum finns ett skäl till att det är så och inte annorlunda. Gud, som är fullkomlig, måste ha valt den bästa av alla möjliga världar. Världen består av monader, enkla själsliga enheter som inte påverkar varandra men som Gud från början har stämt så att de går i takt.
Utveckling
- 1637–1650
Descartes
Avhandling om metoden kommer 1637 och Betraktelser över den första filosofin 1641. Descartes brevväxlar med prinsessan Elisabet av Böhmen och dör i Stockholm 1650, som drottning Kristinas lärare.
- 1650–1700
Cartesianerna
Läran sprids vid nederländska och franska universitet. Malebranche lär att Gud är den enda verkliga orsaken och att vi ser alla ting i honom.
- 1660–1677
Spinoza
Baruch Spinoza, utesluten ur Amsterdams judiska församling 1656, slipar linser för sitt uppehälle. Etiken ges ut efter hans död 1677.
- 1680–1716
Leibniz
Gottfried Wilhelm Leibniz, diplomat och bibliotekarie i Hannover, uppfinner infinitesimalkalkylen oberoende av Newton och skriver sin filosofi i brev och korta skrifter.
- 1720–1780
Skolfilosofin
Christian Wolff ordnar Leibniz tankar i läroböcker som dominerar tyska universitet. Det är den filosofi Kant växer upp med.
Invändningar
Hur kan själen flytta kroppen?
Elisabet av Böhmen ställde frågan i ett brev till Descartes i maj 1643. Rörelse uppstår genom stöt och beröring, och det förutsätter utsträckning. Hur kan något som saknar utsträckning sätta en arm i rörelse? Descartes svar, att föreningen av själ och kropp är något vi känner men inte kan förklara, nöjde henne inte. Problemet drev efterföljarna till deras olika lösningar.
Cirkeln
Descartes bevisar att Gud finns och inte bedrar, och sluter därav att det han inser klart och tydligt är sant. Men bevisen för Gud bygger själva på att det han inser klart och tydligt är sant. Teologen Antoine Arnauld påpekade cirkeln redan 1641, i de invändningar som trycktes tillsammans med Betraktelserna.
Det finns inga medfödda idéer
John Locke ägnade första boken av sitt huvudverk åt att vederlägga dem. Barn och människor i andra kulturer känner inte till de principer som sägs vara inskrivna i alla. Sinnet är från början ett tomt papper, och allt innehåll kommer från erfarenheten. Leibniz svarade med marmorblocket i en bok som han lät bli att ge ut när Locke dog.
Arvet
Kartan visar två linjer in, båda reaktioner: mot skolastiken, vars former och auktoriteter Descartes ville ersätta, och mot skepticismen, vars tvivel han använde för att övervinna den. Tre linjer går ut. Empirismen svarade att all kunskap kommer från erfarenheten. Kant sökte en väg mellan de två lägren. Husserl tog på 1900-talet upp Descartes projekt att börja om från det egna medvetandet, och det blev fenomenologin.
Uppdelningen i själ och kropp ligger kvar i vårt språk och i sjukvårdens gräns mellan kroppsliga och psykiska besvär. Frågan hur medvetande hänger ihop med hjärnan är Descartes problem i ny form.
Koordinatsystemet i skolans matematik bär hans namn. Leibniz binära talsystem och hans dröm om en maskin som räknar ut svaren på alla tvister räknas till datorns förhistoria.
Vanliga missförstånd
- ”Rationalisterna föraktade erfarenheten.”
- Descartes dissekerade djur och skrev om optik, och Leibniz arbetade med gruvteknik och räknemaskiner. De menade att erfarenheten behövs men inte kan ge vetenskapens grundsatser och deras nödvändighet.
- ”Descartes tvivlade på allt.”
- Tvivlet var en metod som han använde en gång, för att hitta en säker grund. I vardagen följde han enligt egen uppgift landets lagar och de mest måttfulla åsikterna.
- ”Spinoza var ateist.”
- Så kallades han av sin samtid, eftersom hans Gud inte är en person som skapar och dömer. Men Gud är det centrala begreppet i hela hans verk, och romantikerna kallade honom i stället gudsdrucken.
- ”Leibniz ansåg att allt är bra som det är.”
- Den bästa möjliga världen innehåller lidande, eftersom en värld utan det skulle vara sämre som helhet. Det är den tanken Voltaire gör narr av i Candide.
Att läsa
- Avhandling om metodenRené Descartes · 1637
Kort och personlig, skriven på franska för vanliga läsare. Berättar om skolan, kakelugnen och de fyra reglerna för tänkandet.
- Betraktelser över den första filosofinRené Descartes · 1641
Sex dagars meditation: tvivlet, jaget, Gud, själen och kroppen. Den moderna filosofins mest lästa text.
- EtikenBaruch Spinoza · 1677
Uppställd som geometri, med definitioner, axiom och satser. Börja med förordet till del 3 och tillägget till del 1 för att höra hans egen röst.
- MonadologinGottfried Wilhelm Leibniz · 1714
Hela systemet i nittio korta paragrafer.
Släktskap
Varifrån
- Reagerar motSkepticism
De nyupptäckta skeptiska argumenten är det Descartes vill besegra. Han driver tvivlet så långt det går för att finna något som står fast.
- Reagerar motSkolastik
Descartes vill riva skolastikens lärobyggnad och börja om från en grund som inte går att betvivla.
Vart sedan
- Möter motstånd frånEmpirism
Locke inleder sitt huvudverk med att avvisa rationalisternas medfödda idéer.
- Förs vidare avKants transcendentalfilosofi
Av rationalisterna behåller Kant tanken att viss kunskap inte kommer ur erfarenheten.
- Förs vidare avFenomenologi
Husserl knyter an till Descartes: filosofin ska börja i det egna medvetandet, där inget tvivel är möjligt.