Analytisk filosofi · 1970-talet–
Analytisk metafysik och medvetandefilosofi
Metafysiken återvänder i logisk dräkt: möjliga världar, identitet och medvetandets svåra problem. Ett av de mest livaktiga fälten i dagens akademiska filosofi.
I januari 1970 håller en tjugonioårig logiker tre föreläsningar vid Princetonuniversitetet. Han talar utan manus och nästan utan anteckningar. Saul Kripke hade som sjuttonårig skolelev i Nebraska bevisat en sats som gjorde logikens lära om nödvändighet och möjlighet användbar. Nu säger han inför åhörarna saker som ingen analytisk filosof har vågat säga på femtio år.
Han hävdar att ting har väsen. Vatten är med nödvändighet H2O, fast det krävdes laboratorier för att upptäcka det. Föreläsningarna spelades in, skrevs ut och gavs ut som Namn och nödvändighet. Metafysiken, som Wienkretsen hade förklarat meningslös, var tillbaka. Vad finns det, och vad hade kunnat vara annorlunda?
Bakgrund
Fram till 1950-talet var metafysik ett skällsord i den analytiska filosofin. De logiska positivisterna godtog bara satser som går att pröva, och vardagsspråksfilosoferna i Oxford menade att de gamla frågorna berodde på missbruk av ord. Tal om nödvändighet och väsen ansågs särskilt misstänkt.
Vägen tillbaka öppnades från två håll. W.V. Quine, vetenskapsfilosofen som hade fällt positivismens grundsatser, hävdade att filosofin inte är skild från vetenskapen. Frågan om vad som finns är fullt meningsfull: det som våra bästa teorier måste räkna med. Samtidigt utvecklade logiker som Ruth Barcan Marcus och den unge Kripke en sträng logik för möjlighet och nödvändighet, den så kallade modallogiken.
Ett tredje bidrag kom oväntat från Australien. Där lade J.J.C. Smart och U.T. Place på 1950-talet fram tesen att medvetandetillstånd helt enkelt är tillstånd i hjärnan, så som blixten är en elektrisk urladdning. Därmed var den gamla frågan om kropp och själ åter på bordet, nu formulerad med hjälp av hjärnforskning och snart också datorer.
Grundtankar
Möjliga världar
Att något är möjligt betyder att det är fallet i någon möjlig värld, och att något är nödvändigt att det är fallet i alla. Kripke gjorde idén till ett precist redskap och såg världarna som sätt som vår värld kunde ha varit. David Lewis gick längre. Han hävdade att de andra världarna finns, lika verkliga som vår, bara utan förbindelse med den.
Namn pekar ut samma ting i alla världar
Ordet Aristoteles står inte för den som råkar uppfylla en beskrivning, som Alexanders lärare. Aristoteles kunde ha dött som barn. Namnet sitter fast vid mannen genom en kedja av användare som går tillbaka till ett dop. Detsamma gäller ord som vatten och guld. Därför finns nödvändiga sanningar som bara erfarenheten kan upptäcka, som att vatten är H2O.
Det är på något sätt att vara en fladdermus
Thomas Nagel påpekade 1974 att fladdermöss uppfattar världen med ekolod. Vi kan veta allt om deras hjärnor och beteende och ändå inte veta hur det är för fladdermusen själv. Varje medveten varelse har en synpunkt, och den objektiva vetenskapen beskriver världen från ingen särskild synpunkt alls. Något tycks då bli över.
Det svåra problemet
David Chalmers skilde 1994 mellan lätta och svåra problem. Att förklara hur hjärnan urskiljer färger, styr uppmärksamheten eller rapporterar sina tillstånd är lätt i den meningen att vi vet vilken sorts förklaring som behövs. Det svåra är varför allt detta åtföljs av upplevelse. Varför pågår inte samma bearbetning i mörker, utan att det känns på något sätt?
Medvetandet är det hjärnan gör
Mot detta står funktionalismen: ett själsligt tillstånd bestäms av vad det gör, av sina orsaker och verkningar, och inte av vad det är gjort av. Smärta är det som orsakas av skada och leder till undvikande. Daniel Dennett drog slutsatsen att det svåra problemet är en illusion. När alla funktioner är förklarade finns ingenting kvar att förklara.
Utveckling
- 1946–1963
Logiken för det möjliga
Ruth Barcan Marcus förenar modallogik med kvantifikatorer 1946. Kripke ger den en tolkning med möjliga världar 1959–1963. Quine gör frågan om vad som finns hederlig igen.
- 1956–1975
Hjärnan och själen
Identitetsteorin i Australien. Hilary Putnam och Jerry Fodor lägger fram funktionalismen, med datorn som förebild.
- 1970–1986
Metafysikens återkomst
Kripkes föreläsningar 1970. Lewis försvarar 1986 verkligheten hos alla möjliga världar i Om världarnas mångfald.
- 1974 och framåt
Medvetandets gåta
Nagels fladdermus 1974, Jacksons Mary 1982 och Chalmers svåra problem 1994. Dennett svarar med Förklaringen av medvetandet 1991. Frågan blir akut när maskiner börjar samtala.
Invändningar
Den vantrogna blicken
Lewis skrev själv att den vanligaste invändningen mot hans lära om verkliga världar var en vantrogen blick, och att den inte gick att bemöta. Att det finns oändligt många universum med talande åsnor, bara för att vi ska kunna förklara vad ordet möjligt betyder, strider mot allt sunt förnuft. Lewis svarade att teorin är så användbar att priset är värt att betala. Nästan ingen har följt honom, men ingen ersättning har vunnit allmänt stöd.
Fåtöljfilosofi
Kritiker i Quines efterföljd menar att metafysiker bygger teorier på sina egna intuitioner om tänkta fall. Varför skulle en filosofs känsla inför ett tankeexperiment säga något om hur verkligheten är beskaffad? Undersökningar från 2000-talet tyder på att sådana intuitioner varierar mellan kulturer. Försvarare svarar att också vetenskapen väger teorier efter enkelhet och förklaringskraft, och att metafysiken gör detsamma.
Zombien bevisar ingenting
Chalmers ber oss föreställa oss en varelse som är fysiskt identisk med en människa men saknar upplevelser. Om en sådan zombie är tänkbar kan medvetandet inte vara något fysiskt. Dennett svarar att vi bara tror oss kunna föreställa oss den. På samma sätt trodde man förr att liv kunde saknas i en kropp där alla livets funktioner fanns. Att något verkar tänkbart visar inte att det är möjligt.
Arvet
Kartan visar en linje in, från vetenskapsfilosofin: det var Quines syn på filosofin som en fortsättning av vetenskapen som gjorde frågan om vad som finns möjlig att ställa igen. Bakom den ligger hela den analytiska traditionens logiska redskap, som här vänds till de uppgifter som Wienkretsen ville avskaffa.
Metafysik och medvetandefilosofi är i dag bland de största fälten vid engelskspråkiga filosofiinstitutioner. Arbetet sker nära kognitionsvetenskap, hjärnforskning och fysik. Möjliga världar används i lingvistik för att beskriva betydelsen hos ord som måste och kanske, och i datavetenskap för att resonera om program.
Frågan om en maskin kan vara medveten har flyttat från seminarierummen till nyheterna. När någon undrar om ett språkprogram förstår vad det säger, eller om det är på något sätt att vara det, används Nagels och Chalmers begrepp. Detsamma gäller debatten om djurs upplevelser, där frågan om hur det är att vara en fisk eller en bläckfisk har fått betydelse för lagstiftning.
Vanliga missförstånd
- ”Metafysik är läran om det övernaturliga.”
- I filosofin betyder ordet läran om verklighetens mest allmänna drag: vad som finns, vad orsak, tid och identitet är. Det har inget med andar eller nyandlighet att göra.
- ”Möjliga världar är parallella universum som i fysiken.”
- Fysikens mångvärldshypoteser är påståenden om naturen. Filosofins möjliga världar är ett redskap för att analysera möjlighet och nödvändighet. De flesta som använder dem tror inte, som Lewis, att de finns.
- ”Det svåra problemet visar att vetenskapen inte kan förklara medvetandet.”
- Det visar på sin höjd att en viss sorts förklaring inte räcker. Chalmers menar själv att problemet bör lösas vetenskapligt, med nya grundlagar. Andra menar att det upplöses när hjärnan är bättre förstådd.
Att läsa
- Hur är det att vara en fladdermus?Thomas Nagel · 1974
Femton sidor utan fackspråk. Den mest lästa texten i modern medvetandefilosofi.
- Namn och nödvändighetSaul Kripke · 1972
De tre föreläsningarna, i talspråk. Ovanligt lättsam för att vara en bok som ändrade ett ämne.
- Att möta medvetandets problemDavid Chalmers · 1995
Uppsatsen som formulerar det svåra problemet. Klar och pedagogisk.
- Förklaringen av medvetandetDaniel Dennett · 1991
Motståndarsidans bästa bok: medvetandet som många parallella utkast utan någon inre åskådare.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påVetenskapsfilosofi
När Quine gör filosofin till en del av vetenskapen blir det åter möjligt att fråga vad som finns, och metafysiken får ny legitimitet.