Huvudlinje 06 av 10
Revolten mot systemet
Hegel ⇢ Kierkegaard & Nietzsche → existentialism
Mot Hegels allomfattande system ställer Kierkegaard och Nietzsche den enskilda människan, med Schopenhauer i bakgrunden. Existentialisterna tar vid på 1900-talet.
Steg 1 av 4 · ca 1790–1830
Tysk idealism
Hegels system gör anspråk på att rymma allt. Varje människa och varje händelse har sin plats i förnuftets utveckling.
1800-talet
Steg 2 av 4 · 1810–1850-talet
Pessimism och viljefilosofi
Schopenhauer föreläser i Berlin på samma tider som Hegel, inför nästan tomma bänkar. Han ser inget förnuft i världens grund, bara en blind vilja. Hans tid kommer senare.
1800-talet
Steg 3 av 4 · 1840–1890-talet
Existensfilosofins förelöpare
Kierkegaard i Köpenhamn invänder att ett system inte kan leva någons liv. Sanningen måste väljas av en enskild människa. En generation senare förklarar Nietzsche att Gud är död och att människan själv måste skapa sina värden.
- Reagerar mot Tysk idealismKierkegaard invänder att den enskilda, existerande människan inte får plats i Hegels system.
- Bygger på PessimismDen unge Nietzsche kallade Schopenhauer sin uppfostrare, och behöll viljan som grundbegrepp även när han förkastade pessimismen.
1800-talet
Steg 4 av 4 · 1940–1960-talet
Existentialism
På 1900-talet förs de två samman med fenomenologin. I det ockuperade Paris skriver Sartre att människan är dömd till frihet. Efter kriget blir existentialismen en filosofi som diskuteras på kaféer och i tidningar.
- Bygger på Kierkegaard · NietzscheFrån Kierkegaard kommer valet och ångesten. Från Nietzsche kommer en värld utan givna värden.
Kontinental filosofi